Månadsarkiv: augusti 2012

På Bosporen

SOMMARLÄSNING ISTANBUL – MINNEN AV EN STAD av ORHAN PAMUK ”Att räkna fartygen på Bosporen kan tyckas som en underlig vana, men sedan jag började diskutera med andra har det visat sig att det är vanligt bland Istanbulbor i olika åldrar: under en vanlig dag är det många av oss som regelbundet går fram till fönstret eller balkongen för att hålla räkningen; vi gör det för att få en överblick över all slags olyckor, död och katastrofer som kan vända våra liv upp och ned om de kommer uppför sundet.”

”Det kändes som räknandet gav ordning åt mitt liv.”

ISTANBUL – MINNEN AV EN STAD av Orhan Pamuk, Nordstedts, Stockholm 2006

Märkt

Led Light Lab i UMA


Tillkomsten av Bildmuseet på Konstnärligt campus i Umeå har ytterligare förstärkt kontakten med älven. Ljuset är fantastiskt denna augustidag.

Arkitekthögskolan, UMA bygger just nu ett ljuslaboratorium som ska vara klart den 1 september. Modellen i förgrunden och led-belysningen ännu omonterad i bakgrunden. Det finns också planer på en konstgjord, flyttbar ”sol” för solstudier i modeller.

UMA är ett internationellt laboratorium för experimentell arkitektur, enligt sin programförklaring. I ett sådant är verkstaden, datalabbet, ljuslabbet och ett planerat vindlabb viktiga verktyg för växelverkan mellan idéer, ord och bilder, och det fysiska resultatet i modeller och full skala. Det drömda och planerade kan omedelbart förvandlas till det byggda, som i sin tur kan vidareutvecklas i nya skisser och prototyper.

I laboratoriet för ”Immediate Architectural Intervention” på masternivå, utbildas den första generationen av socialt medvetna arkitekter, enligt huvudläraren arkitekt Alberto Altés Arlandis. Sedan märkesarkitektur-generationen, förtydligar han på min fråga om vad han menar med den första. Arkitekturen har under senare tid varit frånkopplad det sociala. I laboratoriet använder studenterna designprocessen för att finna nya byggplatser i den befintliga stadsmiljön och bygger där det oväntade och överraskande, vilket gör att man kan se platserna på nya sätt. Kommunikationen med allmänheten – och provokationen om man så vill – ger insikter i arkitekturens betydelse för att skapa gemenskap.

KÄLLA: http://www.arch.umu.se/sv/utbildning/masterprogram (2012-08-18)

Märkt , , ,

Get involved in Venice

Arkitekturbiennalen i Venedig 2012 har ”Common Ground” som tema. Av David Chipperfields programförklaring framgår att arkitektur som praktik står i centrum – och allt det vi har gemensamt. Vilka idéer vi delar, snarare än det individuella. Det handlar om ett rikt mönster av sammanhang och associationer, en intensiv dialog mellan arkitekter från olika generationer och deras referenser. David Chipperfield: ”Above all, the ambition of Common Ground is to reassert the existence of an architectural culture, made up not just of singular talents but a rich continuity of diverse ideas united in a common history, common ambitions, common predicaments and ideals”.

I programmet fäster jag mig särskilt för Österrikes paviljong och programmet ”Get involved – discover and create common ground”. Det handlar om ”architektur- und baukulturvermittlung für junge menschen” och vidgar perspektivet till det för alla gemensamma. Ses vi där den 19-20 oktober?

Läs mer om arkitekturpedagogik på: Arkitekturpedagogen

KÄLLA: http://www.labiennale.org/en/architecture/exhibition/13iae (2012-08-11)
http://www.labiennale.at/2012/index.php?id=477 (2012-08-11)

Märkt , ,

Vad en arkitekt ska kunna

Det är det många som vill veta. I Sveriges Arkitekters utbildnings- och forskningsutskott kan vi inte ducka för frågan. Om det är några som ska kunna ge besked är det vi. Och det gör vi genom en utbildningspolicy för arkitektutbildningarna.

Att lägga ribban för vad man ska kunna, för att få förtroendet att verka som arkitekt, är en klassisk uppgift för en arkitektorganisation. Det handlar naturligtvis också om att lägga ribban för medlemskapet, men framför allt att kunna garantera allmänheten att en utbildad arkitekt och medlem i organisationen har relevanta kunskaper, färdigheter och förhållningssätt. Ytterst handlar frågan om hur vi ser på förändringarna i omvärlden, arkitekturens betydelse och arkitektens möjligheter att medverka till bättre livsmiljöer.

Accademia di Belle Arti di Brera, Milano, med anor från 1700-talet.
Nystartade Arkitekthögskolan i Umeå, 2000-tal, i Tullkammaren före flytten till Konstnärligt campus.

Det har framförts önskemål om en större tydlighet avseende arkitektutbildningarnas mål. Både studenter och arkitektföretagare vill veta vad man kan förvänta sig att en arkitekt har med sig från utbildningen. Studenterna ifrågasätter den gamla mästar-lärlingmodellen och vill kunna överblicka och förstå sin utbildning. På vilken kunskapsgrund vilar den? Vad är tro, vad är vetande?

Under det senaste året har vi bearbetat den nuvarande policyn från 2004. Inom kort publiceras den nya versionen som beaktar det faktum att Bologna-modellen, med sin uppdelning i kandidat- och masterexamen, nu är införd fullt ut. En mångfald olika utbildningsvägar har därmed öppnats och helt nya utbildningar, som kandiderar till att bli accepterade som arkitektutbildningar, presenteras. Hösten 2012 startar också Högskoleverkets utvärdering av arkitektutbildningarna. Det behövs därför en aktuell policy som ger tydliga besked om vad Sveriges Arkitekter kräver av en arkitektutbildning.

Ett fyrtiotal arkitekter från samtliga professioner, företagare och anställda, arkitektlärare, forskare och studenter har på olika sätt deltagit i arbetet, alla med stort engagemang. Styrelsen har noga diskuterat förslagen och godkänt policyn. Nu görs en redaktionell slutbearbetning och layout.

Policyn består av tre delar: grundprinciper, riktlinjer och mål för arkitektutbildningar. Huvuddelen av dessa är gemensamma för alla utbildningar, men med tillägg för särskilda mål för arkitekt-, inredningsarkitekt-, landskapsarkitekt- respektive planeringsarkitektutbildningarna. De handlar om yrkesmässig färdighet och förmåga, professionellt förhållningssätt samt mål för teoretisk kunskap och förståelse som är gemensam respektive särskiljande för de olika utbildningarna.

Policyn uppfyller EU:s Kvalifikationsdirektiv och medverkar till att svenska arkitekter kan verka i Europa och övriga världen: ”Det betyder att målen överlag är högre satta än vad som anges i Kvalifikationsdirektivet. Aldrig lägre! Sveriges Arkitekters ambition är att svenska arkitekttjänster ska vara internationellt konkurrenskraftiga”.

En utbildningspolicy är ett sätt att beskriva vad en arkitekt ska kunna, riktigt konkret kan det först bli i skolornas utbildningsprogram och kursplaner. Som jag ser det måste skolorna framöver kunna beskriva den teoretiska kunskapsgrunden för respektive utbildning på ett mycket tydligare sätt än hittills. Först då kan den diskuteras, vidareutvecklas och vässas. Det är dags att anpassa mästar-lärlingmodellen till en utbildning som bygger på både praktisk, konstnärlig och vetenskaplig grund.

Sveriges Arkitekter, Utbildningspolicy 2012: Att utbilda arkitekter

Märkt , ,

Honungskonen i Luleå

Honungskonen som multifunktionell paviljong. Undervisningen i parametrisk design i arkitekturkursen Design & Making vid Luleå Tekniska Högskola har givit fint resultat. Med Grashopper och laserskärare har studenterna konstruerat och byggt en vacker prototyp i masonit till ”Bikupan Paviljong”. Ansvariga lärare är Mania Aghaei Meibodi och Hamia Aghaiemeybodi. Pionjärerna som genomförde den första kursen i Luleå och tog matchen med den trilskande laserskäraren är: Jonas Haraldsson, Lars Pettersson, Susanne Segerstein, Ante Lundgren, Karin Eknor, Emma Berggren, Oliver Sjöberg och Carl-Johan Carlsson. En reflektion efter ett besök i Arkitektur Lab är att med parametrisk design återinträder matematiken i arkitektarbetet. I Luleå läser studenterna flera matematikkurser på hög nivå. Det är inte utan att det märks i denna prototyp.

KÄLLA: http://www.ltu.se/edu/program/TCARA/Laboratorium-och-utrustning/Laserskarare-Arkitektur-1.88151 (2012-08-05)

Märkt , ,

Praktiknära forskning – vad är det?

Uttrycket praktiknära forskning dyker upp i olika sammanhang och används på olika sätt. Förvirrande, men kanske också nödvändigt under en tid av diskussion om dess innebörd.

Praktiknära används ibland helt enkelt för att beteckna lätt tillgänglig, omedelbart användbar och ”nyttig” kunskap. Praktiknära forskning kallas då det utvecklingsarbete som bedrivs av praktikerna själva, utan anspråk på användning av vetenskaplig teori och metod. Resultaten förväntas i första hand vara relevanta och kunna komma till användning snabbt. Redovisningen sker utan vetenskaplig kvalitetsgranskning. Pålitligheten och generaliserbarheten blir en senare fråga, som får avgöras vid tillämpningen av resultaten.

Praktiknära kan också förstås så, att det ligger ett värde i sig att praktiker forskar. Inom lärarkåren pågår en diskussion om praktiknära forskning som en väg till individuell förkovran och höjning av läraryrkets status. Evidensbaserad praktik avser bättre underbyggda metoder inom skola, vård och omsorg. Inom elitidrotten talar man om praktiknära forskning när man systematiskt följer upp och utvecklar olika träningsmetoder.

Praktiknära är också en benämning på vetenskaplig forskning som har praktiken som forskningsfält. Betydande delar av arkitekturforskningen är praktiknära, då den har arkitektpraktiken som forskningsfält. Projektforskningen inom ämnet företagsekonomi är ett annat bra exempel.

Praktiknära vetenskaplig forskning syftar bland annat till att beskriva och förstå vad praktiker gör, under vilka förutsättningar de arbetar, vilken kunskap och vilka metoder de tillämpar. Den leder ofta fram till intressanta resultat för praktikerna; den ger insikt och förståelse och utgör därmed en god grund för utveckling av praktiken. Men resultaten kan också bestå i begreppsutveckling, nya teorier och metoder som inte är omedelbart omsättbara i praktiken, utan ett led i en långsiktig kunskapsuppbyggnad. Praktiknära vetenskaplig forskning har ett kritiskt perspektiv och resultaten verifieras genom den vetenskapliga processen och artikelpublicering. Resultaten ska alltså vara såväl relevanta och väl underbyggda som spårbara.

Praktiknära vetenskaplig forskning är också ett sätt att inbjuda och involvera praktikerna i forskningsprocessen, att inte bara forska om eller för praktiken, utan också med praktikerna. Samarbetet kan drivas mycket långt. Det finns goda exempel på vetenskapliga artiklar som är samförfattade av forskarna och (de studerade) praktikerna. Samverkan vid implementering och uppföljning av resultaten är ett annat exempel.

Rollerna kan också vara omvända, som i viss konstnärlig forskning där praktikern – till exempel konstnären eller arkitekten – är forskare och forskaren är (forskar-)praktikern som deltar med teori- och metodkunskap.

Den dubbla användningen av begreppet praktiknära leder inte sällan till onödiga missförstånd. Båda typerna av kunskapsutveckling behövs, men det är inte självklart att kalla praktikernas kunskapsutveckling för forskning. Det kunde kanske vara klokt att återupprätta det fina begreppet utvecklingsarbete – det kan i bästa fall öka tydligheten i diskussionen. Den är inte av en slump som vi talar om R & D, Research and Development. När FoU ersätts av FoI, Forskning och Innovation, är risken att ett viktigt led faller bort.

Låt oss också sätta in begreppet utvecklingsarbete i forskningsprocessen som helhet. Processen brukar beskrivas så att grundforskning följs av tillämpad forskning som i sin tur följs av utvecklingsarbete och implementering. Ur en grundläggande forskning uppstår i bästa fall frön till innovationer. Man kan dock vända på detta. Forskningsuppgiften kan komma direkt ur praktiken.

En praktiker ställs inför en problemställning som inte kan lösas ur erfarenheten. Det visar sig att det inte heller räcker med att fråga en kollega. Information måste samlas in från internet, tidskrifter, litteratur och forskningsrapporter. En utredning måste till. Befintlig kunskap sammanställs på ett för problemställningen användbart sätt, men det händer att inte heller detta räcker för att lösa uppgiften. Ett moment av ny kunskap måste till och ett utvecklingsarbete dras igång. Det kan emellertid nu visa sig att det saknas grundläggande kunskap: det saknas begrepp, teorier och metoder för att lösa problemet. En forskningsuppgift har därmed formulerats.

Ett exempel på detta är uthållig stadsutveckling som man försöker gripa sig an genom en stor satsning på utvecklingsarbeten i konkreta byggprojekt i kommunerna. Det saknas dock användbara definitioner av begreppet uthållig, samt mått och kriterier för utvärdering. Eventuella framsteg går därför inte att verifiera. Det behövs grundläggande forskning för att kunna lösa en oerhört angelägen problemställning som har uppstått ur praktiken. Motsättningen mellan teori och praktik är skenbar, båda är delar av samma helhet.

Märkt , , ,

Brunelleschis kupol


Till Florens och Brunelleschis kupol bör man åka en gång om året om man ska behålla förståndet i byggbranschen. Det var ett tag se´n sist…

Märkt