Vad en arkitekt ska kunna

Det är det många som vill veta. I Sveriges Arkitekters utbildnings- och forskningsutskott kan vi inte ducka för frågan. Om det är några som ska kunna ge besked är det vi. Och det gör vi genom en utbildningspolicy för arkitektutbildningarna.

Att lägga ribban för vad man ska kunna, för att få förtroendet att verka som arkitekt, är en klassisk uppgift för en arkitektorganisation. Det handlar naturligtvis också om att lägga ribban för medlemskapet, men framför allt att kunna garantera allmänheten att en utbildad arkitekt och medlem i organisationen har relevanta kunskaper, färdigheter och förhållningssätt. Ytterst handlar frågan om hur vi ser på förändringarna i omvärlden, arkitekturens betydelse och arkitektens möjligheter att medverka till bättre livsmiljöer.

Accademia di Belle Arti di Brera, Milano, med anor från 1700-talet.
Nystartade Arkitekthögskolan i Umeå, 2000-tal, i Tullkammaren före flytten till Konstnärligt campus.

Det har framförts önskemål om en större tydlighet avseende arkitektutbildningarnas mål. Både studenter och arkitektföretagare vill veta vad man kan förvänta sig att en arkitekt har med sig från utbildningen. Studenterna ifrågasätter den gamla mästar-lärlingmodellen och vill kunna överblicka och förstå sin utbildning. På vilken kunskapsgrund vilar den? Vad är tro, vad är vetande?

Under det senaste året har vi bearbetat den nuvarande policyn från 2004. Inom kort publiceras den nya versionen som beaktar det faktum att Bologna-modellen, med sin uppdelning i kandidat- och masterexamen, nu är införd fullt ut. En mångfald olika utbildningsvägar har därmed öppnats och helt nya utbildningar, som kandiderar till att bli accepterade som arkitektutbildningar, presenteras. Hösten 2012 startar också Högskoleverkets utvärdering av arkitektutbildningarna. Det behövs därför en aktuell policy som ger tydliga besked om vad Sveriges Arkitekter kräver av en arkitektutbildning.

Ett fyrtiotal arkitekter från samtliga professioner, företagare och anställda, arkitektlärare, forskare och studenter har på olika sätt deltagit i arbetet, alla med stort engagemang. Styrelsen har noga diskuterat förslagen och godkänt policyn. Nu görs en redaktionell slutbearbetning och layout.

Policyn består av tre delar: grundprinciper, riktlinjer och mål för arkitektutbildningar. Huvuddelen av dessa är gemensamma för alla utbildningar, men med tillägg för särskilda mål för arkitekt-, inredningsarkitekt-, landskapsarkitekt- respektive planeringsarkitektutbildningarna. De handlar om yrkesmässig färdighet och förmåga, professionellt förhållningssätt samt mål för teoretisk kunskap och förståelse som är gemensam respektive särskiljande för de olika utbildningarna.

Policyn uppfyller EU:s Kvalifikationsdirektiv och medverkar till att svenska arkitekter kan verka i Europa och övriga världen: ”Det betyder att målen överlag är högre satta än vad som anges i Kvalifikationsdirektivet. Aldrig lägre! Sveriges Arkitekters ambition är att svenska arkitekttjänster ska vara internationellt konkurrenskraftiga”.

En utbildningspolicy är ett sätt att beskriva vad en arkitekt ska kunna, riktigt konkret kan det först bli i skolornas utbildningsprogram och kursplaner. Som jag ser det måste skolorna framöver kunna beskriva den teoretiska kunskapsgrunden för respektive utbildning på ett mycket tydligare sätt än hittills. Först då kan den diskuteras, vidareutvecklas och vässas. Det är dags att anpassa mästar-lärlingmodellen till en utbildning som bygger på både praktisk, konstnärlig och vetenskaplig grund.

Sveriges Arkitekter, Utbildningspolicy 2012: Att utbilda arkitekter

Taggad , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s