Månadsarkiv: februari 2013

Framtidens slavar

BildmuseetPlanering är förutseendets konst. Men vi kan vara så sysselsatta med framtiden att vi inte är närvarande här och nu. Hur ska vi kunna planera för framtiden om vi inte på djupet förstår det vardagliga livets alla komplikationer? Är ”future” verkligen viktigare än ”everyday life”? Dadaisterna kritiserade futuristerna för att vara framtidens slavar. Det är därför barnperspektivet är så viktigt att ha med i planering. För barnen gäller här och nu: Jag är hungrig. NU!

Uppsnappad lunchfundering på Bildmuseets restaurang vid älvstranden i Umeå.

Märkt ,

EQ Samhällsbyggnad

Hur ska de höjda anslagen till samhällsbyggnadsforskning användas?

IQ Samhällsbyggnad, med 130 organisationer och företag som medlemmar, har framgångsrikt lobbat för den ökade statliga forskningsfinansieringen. Nu diskuterar man olika förslag till prioritering av forskningsområden. Fyra områden som nämns är industriella processer, bygginformationsmodellering, geografiska informationssystem och geodata samt installationsteknik vid renovering. Alla nyttiga på flera sätt, men också till övervägande del utpräglat tekniska.

För att stimulera till diskussion om alternativa tänkesätt leker jag här med tanken på hur ett fiktivt EQ Samhällsbyggnad resonerar.

EQ Samhällsbyggnad är en ideell organisation som syftar till att öka kvaliteten i samhällsbyggandet genom att sätta användaren i centrum. Organisationen verkar för att säkra en oberoende forskning som kritiskt granskar den byggda miljön ur användarperspektiv och söker åstadkomma ett radikalt kunskapsskifte som grund för uthållig stadsutveckling. Organisationen samlar alla som vill verka för ett etiskt samhällsbyggande som präglas av initiativtagande, omtänksamhet, socialt ansvarstagande, ekologisk balans, ekonomisk långsiktighet samt tekniskt och arkitektoniskt nytänkande.

EQ Samhällsbyggnad prioriterar följande forskningsområden:

1. Omvärldsanalys för att öka kunskapen om nya levnadsmönster, kulturer och värderingar. Humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning som hjälper oss att tolka de stora förändringar som sker i samhället och ger vägledning för omsorgsfull planering och eftertänksamt byggande.

2. Kritisk granskning av den byggda miljön för att klarlägga om det som nyproduceras svarar mot den enskilda människans och samhällets behov av socialt, kulturellt, ekologiskt och ekonomiskt uthållig miljö. Tvärvetenskaplig forskning som medverkar till att ge bättre underlag både för den enskildes val och beslutsfattarnas överväganden och prioriteringar.

3. Kritisk granskning av nya produkter, material och produktionsmetoder för att upptäcka fel som kan vålla den boende fysisk eller ekonomisk skada. Teknisk forskning som står fri från producentstyrning och stöder konsumenten i en situation där producenten i dagsläget går helt fri från haverier som kan kategoriseras som utvecklingsfel (lex enstegstätning).

4. Utveckling av nya metoder för användardrivna designprocesser och meningsfull medborgarmedverkan. Särskilt uppmärksammas barnens perspektiv i planering och byggande. En stad som fungerar för barnen är bra för alla.

5. Utveckling av nya organisationsformer i byggandet så att arkitekturkunskapen kan integreras i alla led och öka funktionaliteten, kvaliteten, värdet och uttryckskraften i den byggda miljön.

6. Uppbyggnad av laboratorier för experimentell utveckling och noggranna tester av ny teknologi och arkitektur som tar vara på platsens mikroklimat och unika förutsättningar. Varje plats har sin egenart och det ska synas i det nybyggda.

Ska den här organisationen bara vara fiktiv förresten?

Märkt , , , , ,

Detaljplanens detaljer

Vilket kommer först, detaljplanen eller byggnaden? Detaljplanen förstås, men kan man upprätta en detaljplan utan att känna till byggnadernas utformning? Nej, svarade Hakon Ahlberg (1891-1984), framstående arkitekt och grundare av Svenska Arkitekters Riksförbund, SAR, i två artiklar som fortfarande är mycket aktuella.

”Det moderna stadsplaneförfarandet måste därför betraktas som ett provisorium, vilket snarast bör ersättas av ett system som radikalt skiljer ’generalplan’ eller ’stomplan’ från detaljplanering, överlåtande åt den som projekterar byggnaderna att efter vissa allmänna principer även utföra detaljplaneringen.”

Hakon Ahlberg diskuterar i ett annat sammanhang förhållandet mellan stadsplanen och den enskilda byggnadens utformning och invänder ”mot det i och för sig onaturliga i att den yttre ramen för byggnaden och kvartersdelen bestämts innan byggnadernas innehåll och funktionella krav ännu är kända”.

I denna iakttagelse kan alla arkitekter känna igen sig. Detaljplanens mått är satta utan vetskap om de framtida byggnadernas exakta användning och utformning. Ska arkitekten kompromissa och klämma in planlösningen i detaljplanens mönster eller ta matchen om planändring för att få alla detaljer att falla på plats?

Eller ligger lösningen på problemet i det Hakon Ahlberg kallar stomplanen? En fördjupad översiktsplan som är rumslig utan att vara alltför detaljerad vad avser byggnaderna. Den anger tydligt hur de allmänna platserna och gaturummen ska anläggas och lämnar stort utrymme åt omsorgsfull projektering och effektiv produktion av de enskilda byggnaderna.

Se där något att fundera över i den pågående Plangenomförandeutredningen.

KÄLLOR: Hakon Ahlberg, ”Stadsplan och bostad”, 1949 och ”Arkitekten i det moderna samhället”, 1961.

Märkt , ,

Den kunnige konsumenten

Mitt i diskussionen om balansen mellan samhällets och marknadens inflytande över stadsutveckling, planering och byggande finns det kanske en fråga som kan förena meningsmotståndarna: behovet av kunniga konsumenter. Välinformerade konsumenter har bättre möjlighet att välja bra produkter än oinformerade. Utan kunniga konsumenter sätts konkurrensen ur spel. Och då sållas inte dåliga lösningar ut från marknaden som de borde i en väl fungerande ekonomi.

Frågan har fått stor aktualitet efter den nyligen avkunnade domen i Göta hovrätt i fallet med de enstegstätade fasaderna. Hovrätten gav producenten rätt, vilket innebär att producenten inte behöver reparera mögelskadorna på de 34 småhusen i Svedala. Domstolen menade att det handlar om ett utvecklingsfel, vilket i svensk lagstiftning ger byggföretagen immunitet mot konsumenterna. Den märkliga situationen har alltså uppstått att den som har minst sakkunskap i frågan, konsumenten, får bekosta hela reparationen. Den täcks inte heller av byggfelsförsäkringen. Domen gäller 34 småhus, men det finns tiotusentals lägenheter i hus med enstegstätade fasader.

Vad vi behöver är därför en oberoende forskning som kritiskt granskar den byggda miljön ur konsumentens perspektiv: om den är ändamålsenlig för användaren och socialt, kulturellt, ekologiskt, tekniskt och ekonomiskt uthållig. Mot bakgrund av domen i Göta hovrätt gäller det uppenbarligen för var och en av oss att hålla koll på nya konstruktioner, material och byggnadssätt.

Märkt , , , ,