Månadsarkiv: juni 2013

I konkurrensen om marken förlorar barnen

Yrvaket uppmärksammas nu det faktum att många skolor saknar skolgård och en bra miljö för barnens utevistelse. Många friskolor har startats utan de uterum som är så viktiga för barnens hälsa och utveckling. Samtidigt planeras det överallt för en förtätning av staden. Jakten efter ännu obebyggda tomter pågår för fullt. I konkurrensen om marken ses befintliga skolgårdar som ännu obebyggd mark och inte som barnens självklara uterum. Här kan man ju bygga bostäder med verksamheter i bottenvåningen för att skapa promenadstad, gärna kaféer och latteställen med servering på trottoarkanten. Barnen då? Jo, i den samtida retoriken hänvisas gång på gång till hustaken för att förvandla dessa till inhägnad barnförvaring. Och fort ska det gå. Samråd, dialog och medborgardeltagande ses som hinder för ett snabbt byggande. Nej, nu ska planprocessen förvandlas till en effektiv ”autostrada”, säger bostadsministern. Barnens delaktighet i planeringen kommer på undantag, skolgårdarna byggs bort och barnen förvaras på taken, medan andra promenerar och dricker latte på marken.

Lägg ett barnperspektiv på all stadsplanering: En stad som är bra för barnen är bra för alla!

Under Almedalsveckan arrangerar Göteborgs stad och Västsvenska arenan ett seminarium den 2 juli: Varför ska unga ha inflytande i stadsplaneringen?

Skolhusgruppen inbjuder till seminarium den 21-22 november: Konkurrens om marken – Hur försvarar vi rätten till bra utemiljöer i skola och förskola?

Märkt , , , , ,

Bygga stad eller bara stadsmässigt?

När jag vandrar runt i Norra Djurgårdsstadens först färdigställda kvarter slås jag av de omsorgsfullt utformade gaturummen och allmänna platserna. De har fina mått, proportioner och detaljer. Kvarteren är uppdelade i olika fastigheter så att flera byggherrar kan vara representerade med den variation i utformning som det möjliggör.

Men ännu är det naturligtvis tomt på gatorna och öde. Gaturummen är stadsmässigt utformade, men inte fyllda av stadens liv och rörelse. Husens fasader avbildar stadskärnans byggnader i sten och puts, men husen innehåller bara bostäder. Kvarteren saknar stadens många mikroekonomier, den blandning av tusentals verksamheter och kombinationsmöjligheter som ger staden dess ekonomiska och sociala liv.

När vi tar i som mest, som i Norra Djurgårdsstaden, bygger vi som en stad. Vi bygger stadsmässigt, men vi bygger inte en stad. Det är ett bostadsområde, monolitiskt och enahanda som tidigare, men nu med en rumskänsla som påminner oss om stadens rum. Till stadsmässighet hör hög täthet, men utan den fördel av korta avstånd mellan olika verksamheter som hör staden till.

Vi måste försöka bryta med detta femtioåriga planeringsmönster. Det kan bara göras med förståelse för hur stadens många system, med dess olika företrädare och deras drivkrafter, fungerar i vår tid. Inte med ett tillbakablickande perspektiv på hur dåtidens system fungerade, när brevbäraren kom två gånger om dagen och jag hämtade mjölken i brun glasflaska hos Lindvalls Livs hundra meter bort. Det är kunskaper om stadens ekonomiska och sociala dynamik i vår tid som kan ge oss de formande faktorerna för utformningen av stadens nya gaturum och allmänna platser.

Boken ”Bygga stad eller bara stadsmässigt?” släpptes den 4 november 2019. Den är utgiven på Byggtjänst förlag.
Läs mer och beställ boken här

Märkt , , , ,