Attefalls ofullbordade

OfullbordadI betänkandet ”En effektivare plan- och bygglovsprocess” föreslog utredaren Lars Magnusson en förstärkning av den översiktliga planeringen i kommunerna. I en fördjupad, tydlig och aktuell översiktsplan, benämnd områdesplan, skulle den huvudsakliga indelningen i allmänna platser, kvartersmark och vattenområden visas. Liksom principerna för bebyggelsens utformning och trafikförsörjning.

Detta var ett överraskande, efterlängtat och modigt förslag. Men det skrotades av bostadsministern som istället satsade allt krut på att ta bort kravet på att upprätta detaljplan. Utan att samtidigt förstärka den översiktliga planeringen kastas vi nu ut i villervalla och rättsosäkerhet; finns ingen detaljplan finns heller ingen rätt för fastighetsägare att bygga och ingen skyldighet för kommunen att anlägga gator och allmänna platser. Och nu ligger detta ofullbordade förslag som proposition på riksdagens bord.

Vi behöver planera våra framtida allmänna platser, gator och torg, rörelserum och vistelserum, länkar och noder. Inte i form av färdiga områden, utan som robusta stadsstrukturer som kan utvecklas efter ännu okända behov och drivkrafter.

Det är just de allmänna platserna, gaturummen, torgen och parkerna som bildar stadens grundstruktur. Områdesplanen visar hur stadens nya rum kan byggas över tid. Den är rumslig utan att vara alltför detaljerad vad avser byggnaderna. Den anger tydligt hur de allmänna platserna och gaturummen ska anläggas och lämnar stort utrymme för detaljprojektering och effektiv produktion av de enskilda fastigheterna. Det är i detta stadium som dialogen med medborgarna är mest meningsfull. Det är här balansen mellan det enskilda och allmänna intresset bäst avgörs.

Kulturgeografen Torsten Hägerstrand skrev 1983 om behovet av nya organisationsprinciper i stadsplaneringen, som med förslaget om områdesplan kunde ha fått ett vasst verktyg.

”Den hittillsvarande organisationsprincipen – den ”fixa idén” – som inneburit specialisering och särskiljande har varit utomordentligt framgångsrik vad gäller att tillgodose materiella behov. För de sociala och psykologiska behovens skull kan det vara på tiden att släppa fram den alldeles motsatta organisationsprincipen: mångsyssleri och hopfogning. Omtolkat i energitermer betyder en sådan ny ”fix idé” inte en enda dominerande lösning utan många i kombination. Omtolkad i sociala och psykologiska termer betyder den en omgestaltning inifrån av såväl innerstäder och sovstäder från ensidiga uppgifter till blandade. Att lägga bostäder, arbetsplatser och andra mötespunkter nära varandra borde vara ett självklart sätt att spara in transporter. Resultatet blir också en socialt intressantare och för barnen mer lärorik struktur än vad uppdelningsfilosofin fört med sig.”

Denna socialt intressantare och klimatmässigt robustare stad byggs inte med förenklat planförfarande på frimärksplaneringsnivå. Attefalls förslag är ofullbordat. Det saknar Magnussons modiga förslag om fördjupad översiktsplanering.

Stadsplanering är ett fantastiskt verktyg, inte ett krångligt hinder.

Detta inlägg publiceras samtidigt på Archileaks

Se även Dagens industri debatt den 25 mars 2014: Bygglagen är ett hastverk

Taggad , , , , ,

3 thoughts on “Attefalls ofullbordade

  1. Hej Örjan.

    Jag var på din föreläsning här i Umeå i måndags och måste säga att den väckte en hel del tankar och funderingar. Jag är också från Uppsala och kände igen mig i hur du beskrev upplevelsen av staden som ett landskap.

    Däremot är jag nog inte riktigt lika pessimistisk till stadens nuvarande utveckling – där allt ska vara slutna kvarter med förhöjt gatuplan. Med en jämförelse med min nya hemstad Umeå så kan du byta ut denna typologin mot punkthus i park. Givetvis kan en levande stadsmiljö utformas på många sätt och inte bara i stenstadsform. Men jag vill påstå att Uppsala är på väg att bli ett gott exempel också i hur man tillgodoser kvalitativ arkitektur genom markanvisningstävlingar.

    Du nämnde stadsdelar i Uppsala som tycks stå vid sidan om utvecklingen och att det bara byggs och planeras centralt. Men det stämmer inte. Kommunen är ivrig om att stadsutvecklingen ska ske även i Stadsdelar som Gottsunda, Eriksberg, Gränby, Sala backe och Ulleråker. I Gottsunda har kommunen arbetat med planer under en längre tid, men där en låg efterfrågan hos byggherrar verkar bromsa. I Eriksberg har Uppsalahem ordnat arkitekturtävling om hur området kan förtätas och utvecklas:

    http://www.nyaeriksberg.se

    I södra Uppsala pågår också ett jättestort planprogram som jag ser en hel del problem med där det i dagsläget ingår bostäder för 10 000 invånare i Rosendal och uppemot 20 000 invånare i Ulleråker – mer lär tillkomma. Den sortens planering som görs här är relativt storskalig, där man som du förespråkar också skapar en robust plan som bestämmer de offentliga platserna och gatunätet. Man är också tydlig med att man vill ha funktionsblandning och en mer småskalig fastighetsindelning av kvarteren. Allt rätt!? Jag är osäker. Att bygga i den här skalan och så tätt kräver investeringar som motiverar det. Det krävs ett attraktivt utbud av handel, bibliotek, simhall, arbetsplatser samt kopplingar till den övriga staden för att motivera det. T.ex är det oklart hur den nya staden ska möta campusmiljön runt polacksbacken. Utan dessa aspekter blir även en så här pass storskalig planering att betrakta som frimärksplanering, även om jag inte tror at man från kommunens sida ser det så.

    http://sodrastaden.uppsala.se (en ganska dålig hemsida)

    • Örjan Wikforss skriver:

      Tack för din kommentar om en stad vi tycker mycket om båda två. Kul att du deltog i seminariet och studerar på UMA. Bra! Det är just planerna på så kallad ”stadsmässig” (kuliss) komplettering i de särpräglade, centrumnära stadsdelarna du räknar upp, som oroar mig. Jag önskar att man utgår från olikheterna och de ursprungliga kvaliteterna när man bygger i dessa stadsdelar för att skapa en mångfald stadskvaliteter. Markanvisingsförfarandet i Uppsala är också oroväckande, med vinnande förslag som riskerar att fuskas bort vid genomförande.

  2. Jag vill nog vara positiv till utvecklingen generellt, även till markanvisningstävlingarna. Det nya styret i stan verkar vara medveten om problemen med dessa men också med möjligheterna. Min åsikt är att planeringen utvecklats mycket positivt de senaste 5 åren – sett till detaljplanerna och jag tror att t.ex Östra Sala Backe kan bli riktigt bra, ett nytt lager som kan komplettera Sala Backes och Årstas särpräglade karaktärer. Även uppsalahems initiativ i Eriksberg håller jag för lovvärt.

    Det saknas förstås mycket i planeringen och det finns en del riktiga skräckexempel (Fullerö vikingahandel). Men överlag har jag stor tilltro till kompetensen på samhällsbyggnadskontoret och förhoppningsvis för också det nya politiska styret med sig en positiv förändring.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s