Månadsarkiv: september 2014

Den frånvarande medborgaren

MedborgareDet är djupt mänskligt med undran inför förändringar i den närmaste omgivningen. Det rör oss på ett existentiellt plan. Människan är både rotfast och rastlös. Här finns en förtvivlan över att det jag lärt mig älska plötsligt försvinner. Men också ett oupphörligt sökande efter möjligheterna i det nya.

Vi talar om det som händer utanför köksgardinen med våra närmaste och kanske med våra grannar. Vi jämför intryck, stämmer av och kalibrerar våra tankar. Det vardagliga småpratet hjälper oss att formulera en uppfattning och behålla förståndet när allt är i gungning. Ibland växer det informella småpratet till muller och dån. Vem lyssnar då och bryr sig?

Planerings- och beslutsprocessens tillkortakommanden blir de ägogränser, förvaltningsgränser och kompetensgränser som vi bokstavligen snubblar över när vi rör oss genom staden. Det byggda resultatet skriker bristande samverkan mellan olika aktörer, liksom en total brist på inlevelse i användarperspektiv. Det påminner oss om vår frånvaro och vårt främlingskap i de sammanhang där miljön formas och besluten tas.

Vi ställs inför fullbordat faktum sedan markförsäljning och exploateringsavtal är avklarade och uppgörelsen ska bekräftas i en detaljplan strax före byggstart. Det är självklart att exploatör och kommun är hypernervösa över hur det lagreglerade medborgarinflytandet ska avlöpa när allt redan är uppgjort och pengar och prestige står på spel. Så försöker man också kringskära detta inflytande genom att minska antalet sakägare, begränsa överklagandemöjligheterna och avgiftsbelägga medborgerliga invändningar.

Men det är att fullständigt missa poängen med medborgardialogen.

Johan Asplund visar i ”Genom huvudet” (2002) att problemlösningsprocessen byggs upp av replikskiften mellan problemställare och problemlösare och att denna dialogiska modell finns i all problemlösning. Problemlösning är aldrig monologisk. Den är kommunikatorisk. Därför kommer kvaliteten på kommunikationen att vara avgörande för kvaliteten i det byggda resultatet.

Stadsplaneringens huvuduppgift är att arrangera dessa replikskiften mellan problemställare och problemlösare. Medborgardialogen syftar till ingenting mindre än att se till att medborgaren som problemställare är närvarande i arbetet – hela tiden och överallt för att direkt och indirekt bidra med kunskap genom kommunikation. Något som är helt avgörande för framgången i arbetet.

Men här finns också ett annat skäl. Medborgardialogen låter oss möta varandra i frågor som är angelägna och meningsfulla just i vår roll som medborgare. Vi får möjlighet att komma till tals, men också lyssna på människor vi inte kände tidigare. Det är en nödvändig motvikt till det andra slags småprat som verkar instängande och konserverande.

Finns det någon bättre integrerande kraft i ett civiliserat samhälle?

Märkt , , ,

Nu när det ska bli enklare blir det svårare

Folk tror att det är fritt fram, men så enkelt är det inte, säger tjänstemännen på miljö- och samhällsbyggnad. Ulricehamns tidning rapporterar den 20 september att anmälningarna om att få bygga till utan bygglov har börjat komma in till kommunen.

För förvaltningen innebär lagändringen ingen förenkling, snarare bli det mer jobb, skriver tidningen. Det gäller ”att verkligen förvissa sig om att det planerade bygget inte är bygglovspliktigt. Vidare gäller det att försäkra sig om att exempelvis en tillbyggnad inte medför konsekvenser som i sig är bygglovspliktiga”.

Ulricehamns tidning är en av många tidningar som vittnar om att nu när det ska bli enklare blir det svårare att ge snabba och klara besked till förtret för förhoppningsfulla småhusägare och serviceinriktade kommuner.

Brådskan med riksdagsbeslutet om lagändringen för komplementbostadshus och tillbyggnader utan bygglov strax före valet framstår som smått ironisk med tanke på valutgången. Ingen valvinnare precis och med långtgående konsekvenser som andra får reda upp i efterhand.

Boverket talade klarspråk och varnade för kommande regelförvirring, grannkonflikter och kulturmiljöer som skadas. Till ingen nytta dock, lagändringen skulle forceras fram ändå, som en ”symbolisk frihetsreform”.

Fortsättning följer med all säkerhet. För vad sägs om till exempel följande pärla i propositionen?

”Krav på bygglov ska gälla också om en tillbyggnad ska göras på ett komplementbostadshus om inte en sådan tillbyggnad kan göras utan krav på lov enligt de särskilda bestämmelser som föreslås gälla för komplementbostadshus”.

(Proposition 2013/14:127, avsnitt 6.1)

Märkt , ,