Christers felskär

SkalpellIdag startar de bostadspolitiska överläggningarna mellan regeringen och oppositionen. Redan i inbjudan till samtalen pekade statsministern på hur bostadsbristen skulle kunna byggas bort med typgodkända hus som uppförs snabbt utan detaljplan eller bygglov. Detta kan bara tolkas så att på politisk toppnivå ses arkitektur och stadsbyggnad fortfarande som hinder och inte som vassa verktyg för att lösa bostadsfrågan.

Borta är kopplingen till byggprocessens klimatpåverkan och det globala klimatavtalet, hur vi bygger integrerade städer med korta avstånd, motverkar segregation och dålig hälsa och involverar invånarna i arbetet med den gemensamma miljön. Fokus är på byggproduktion, inte samhällsbyggnad.

Samtidigt pågår remissbehandlingen av den statliga utredningen Gestaltad livsmiljö med förslag till ny politik för arkitektur, form och design. Här finns chansen att föra in arkitektur- och stadsbyggnadskunnandet i den bostadspolitiska debatten. Men utredningen tar tyvärr inte vara på den möjligheten fullt ut.

Trots att utredningsarbetet har bedrivits under en period då bostadsbristen exploderat, och många unga och nyanlända inte har en chans att skaffa sig en egen bostad, saknar utredningen en konsekvensbeskrivning av om och hur utredningens förslag skulle kunna bidra till att lösa vår tids största problem i samhällsbyggandet.

Risken är därför stor att utredningen inte kommer att tillmätas den betydelse dess ämne och syfte är värda. Utredningsdirektiven och tilläggsdirektiven är skarpa och tydliga, medan utredningen däremot är mångordig, vag och innehåller få konkreta förslag. Särskilt anmärkningsvärt är detta mot bakgrund av den betydelse utredningen lägger vid att lyfta arkitektur, form och design till en övergripande samhällsnivå.

Utredaren Christer Larsson, stadsarkitekt i Malmö och med lång erfarenhet som praktiserande arkitekt, vet så väl hur svårt det är att hävda arkitektonisk kvalitet i planerings- och byggprocessen. Han satsar därför allt på ett kort i syfte att tvinga in arkitekturfrågorna i den ordinarie politiska agendan. Han föreslår inrättandet av en ny statlig myndighet, Myndigheten för Gestaltad livsmiljö och att området etableras som ett eget politikområde i statsbudgeten. Då måste partierna årligen ta ställning till området. Så här långt är utredningen tydlig och kompromisslös. Men för detta förslag betalar man ett mycket högt pris i form av nya frågor.

För det första den förvirring som uppstår när begreppet arkitektur byts mot gestaltad livsmiljö. I våra grannländer gör man tvärtom och satsar på att göra arkitektur till ett begrepp alla kan omfatta och ha nytta av.

För det andra hur en så liten statlig myndighet ska kunna göra skillnad. Det finns redan ett drygt tjugotal statliga myndigheter som på olika sätt hanterar planerings-, bygg- och kulturmiljöfrågor. En inspirationsmyndighet, tänker sig utredaren, men det behövs snarare en pragmatisk och tuff företrädare för arkitektur och stadsbyggnad om det ska bli förändring i den statliga politiken och det byggnadsindustriella komplexet. Och myndigheten bör vara departementsövergripande och ägas av både kultur-, närings- och utbildningsdepartementet.

För det tredje att myndigheten tillkommer genom en nedläggning av ArkDes, f.d. Arkitekturmuseet. Utredaren strävar efter kostnadsneutrala förslag och tar då fram skalpellen och skär bort så stora delar av ArkDes att det kan finansiera den nya myndigheten. I en kommentar på Arkitekturgalan 2015 säger utredaren att han prioriterar framtidsfrågorna före en ofullständig ritningssamling.

Men med detta felskär åker en ovärderlig kunskapskälla ut som barnet med badvattnet.

Utredningen gör ett stort nummer av skillnaden mellan att tala om vad arkitektur är och vad arkitektur gör. Men är minst lika hemlighetsfull om vad detta gör är. Och står därför svarslös inför frågan om hur man ska kunna bygga de 700 000 nya bostäder i snabb takt som också skapar goda levnadsbetingelser för de nya invånarna.

Inför dagens bostadspolitiska överläggningar vill flera partier stryka kravet på detaljplan och bygglov. Det tidigare arkitekturpolitiska handlingsprogrammet Framtidsformer (1998) ledde till en förstärkning av den lagliga grunden att hävda arkitekturens betydelse vid behandling av detaljplan och bygglov. Gestaltad livsmiljö innehåller inga förslag till förändrad lagstiftning utan hänvisar bara till framtida utvärderingar. I denna helt centrala fråga lämnar utredningen walk-over.

Remissinstansernas svåra uppgift är nu att rädda arkitekturpolitiken trots utredningens felskär. Det är satsningar, inte nedskärningar arkitekturpolitiken behöver.

Taggad , , , , , , , ,

5 thoughts on “Christers felskär

  1. Bengt Isling skriver:

    Det är bara att hålla med. Man undrar hur det kunde gå så snabbt för en del politiska partier att börja tänka tanken på ett nytt miljonprogram, men troligen med ännu sämre kvalitet än det förra?

  2. Malmös framgångsrika tävlande om flera viktiga byggnader borde ha inspirerat Christer m.fl. till rekommendation om svensk arkitekturs framtid baserad på processen som föregick bl.a. Västra Hamnen, en milstolpe i utvecklingen av Svensk stadsplanering. Arkitekter kan hela processen men inte dess ekonomi, det enda som politiker tror att de förstår. Föreningarna för arkitekter bör skapa förtroende på marknaden genom att föra in ekonomiska argument i varje situation, det räcker inte med arkitektur, gestaltning, teknik, bevarande, funktion, genomförande och bilder för politiker, o.s.v. det finns massor att lära av industrin, t.o.m. offentliga upphandlingar fokuserar på priset. Spelet måste läras.
    Budget för att sätta igång ”Myndighet för Gestaltad Livsmiljö” och att lägga ner ArkDes: 1miljon kronor? Utan en extra nolla fungerar det inte, men det verkar inte vara meningen. Kravet på våra städers ökade kapacitet tillfredsställs bäst genom att acceptera byggnader med stor kapacitet. Den supertäta staden är både socialt, ekonomiskt och arkitektoniskt bästa lösning, då är den både angenäm och vacker, ett skönhetsråd; genuin skönhet är den som uppstår då alla människor ges hyggliga levnadsvillkor och att vi slutar våldföra oss på planeten, den klarar sig utan oss, men inte vi utan den.

  3. Erika Worman skriver:

    Ingen upplyser politikerna om vikten av stadsdesign – om hur ofantligt viktiga mellanrummen är. Och om hur innehållet i främst bottenvåningarna kan skapa ”kraftcentra” kontra diminuendon i staden. Denna dynamik ska medvetet samverka med stadens design; gatubredder, torg, färgsättning, hustyper, osv. Dessa parametrar kostar inget men ger oöverskådliga vinster i form av attraktivitet när de används korrekt.

  4. Denna tilltro till myndigheter är för mig obegriplig! Istället för kontaktytor med de som ska lita på vår kompetens och be oss att bidra vid varje projekt. Jag hade blivit så glad om utredningen förespråkade fler arkitekter i beslutande roll i samhällsbyggnadsprocessen, som är auktoriteter pga sin kompetens istället för ”myndighet”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s