Etikettarkiv: användarperspektiv

Medborgarförståelse i städer som växer

För att kunna bygga den riktigt täta staden med blandade verksamheter måste tidigare öppna ytor tas i anspråk och gles bebyggelse ersättas med tät. Stadsdelar kan byggas samman och människors rörelsemönster utvidgas. Med fler verksamheter på gång- och cykelavstånd ökar stadsbons räckvidd och rörelsefrihet. Stadens infrastruktur kan användas effektivare och klimatpåverkan minskas. Det är ett svårslaget recept som emellertid förutsätter att stadens invånare är öppna för de stora förändringarna.

Det finns två sätt att förhålla sig till motstånd mot förändring.

Det ena är att det se det som ett hinder som ska elimineras genom att medborgarinflytandet försvagas i gällande lagstiftning. Vi kör över dom helt enkelt. Medborgarmedverkan ses som en styggelse; ett onödigt tillägg till den representativa demokratin. Det gäller att få fart på byggandet och då får lokala opinioner vika ner sig. Det är den linje som regering, byggbransch och nybyggarkommission går på.

Det andra är att se det som en viktig del av eftersträvad social hållbarhet. I fungerande sociala nätverk talar man naturligtvis om förändringar i den närmaste omgivningen. Småpratet är en stabiliserande faktor för oss alla i vardagen. Vi kalibrerar våra intryck, stämmer av, jämför och bildar oss en uppfattning. Samtalen är meningsskapande.

För att nå målet om socialt hållbara stadsmiljöer gäller det därför att stadsbon kan förstå varför förändringar sker och se det meningsfulla i dem – utan att för den skull behöva gilla allt.

Det är ju stadens autenticitet som lockar nya invånare och den inbegriper stadens byggnader, platser och verksamheter såväl som dess invånare. Det är helt ofruktbart att ”märka” stadens nuvarande invånare med epitet som ”insiders” eller ”nimby”. Det gäller istället att bejaka småpratet, även när det stiger till muller och dån, eftersom det konstituerar de önskvärda sociala nätverken. De som gör att du kan känna dig trygg i en tät stad som förändras oupphörligt, särskilt om du är nyinflyttad.

När många enskilda aktörer driver förändringsprojekt är det mer angeläget än någonsin att värna och vårda de offentliga rummen så att stadsutvecklingen över tid skapar väl fungerande och för medborgaren fattbara helheter av hög kvalitet. Det handlar också om att bygga ett förtroende och en välkomnande beredskap inför förändringar.

Ingen ledare undkommer varför-frågan. Vare sig lagstiftningen har försvagat medborgarinflytandet eller inte. Förståelse skapar man genom en berättelse som är äkta och inbegriper argument som hänger samman. Stadens invånare är beredda på förändringar först när berättelsen är av den kalibern. Om berättelsen inte håller kan det vara skäl att fundera över om receptet är det rätta.

Detta inlägg publiceras även i Fastighetsnytt.

Märkt , , , , , , ,

Almedalen arkitektur summerad

Tre medlemmar i Arkitekter utan gränser har kontinuerligt rapporterat och nu också summerat sina intryck av Almedalen 2013 för Archileaks. Emilia Hallin, Pernilla Hagbert och Ingrid Svenkvist frågar sig var den ”vanliga” medborgaren får plats i Almedalen: Vems röst hörs i debatten? Var är hyresgästen, var är stadsinvånaren?

”Veckan har bjudit på en myriad av events, debatter och seminarier kring bostads- och arkitekturpolitiska frågor”, skriver de. ”Det pratas hyres-ROT, balansräkningar och miljöteknik. Man pekar på marknadsundersökningar, ägarlägenheter och incitament. Men visionerna uteblir, luften går liksom ur”.

Deras intryck är att det råder en skenbar konsensus i alltför många frågor för att det ska kännas bekvämt: Var är de obekväma diskussionerna kring människors vardag, liv och levnadsmiljöer? Almedalen är även i år ”de bekväma samhällsbyggarnas arena”. Det är lätt att vinna debatterna om inte meningsmotståndarna är inbjudna.

Det här är den första sammanfattande arkitekturkommentaren jag har funnit från Almedalen 2013. Med kuslig precision fångar den mina intryck av hela det senaste årets många konferenser om arkitektur och samhällsbyggnad. Användarna, de boende, medborgarna saknas. Det är starka aktörer med egna agendor och stora resurser som kommer till tals. Men inte användarna. Inför det år som börjar efter semestern och som avslutas med nästa Almedagsvecka är det dags att sätta användaren – ja, människan – i centrum.

KÄLLA: Emilia Hallin, Pernilla Hagbert och Ingrid Svenkvist, Almedalen 2013 – en bostadspolitisk festival? Archileaks.

Märkt , , , , ,

Bygga stad eller bara stadsmässigt?

När jag vandrar runt i Norra Djurgårdsstadens först färdigställda kvarter slås jag av de omsorgsfullt utformade gaturummen och allmänna platserna. De har fina mått, proportioner och detaljer. Kvarteren är uppdelade i olika fastigheter så att flera byggherrar kan vara representerade med den variation i utformning som det möjliggör.

Men ännu är det naturligtvis tomt på gatorna och öde. Gaturummen är stadsmässigt utformade, men inte fyllda av stadens liv och rörelse. Husens fasader avbildar stadskärnans byggnader i sten och puts, men husen innehåller bara bostäder. Kvarteren saknar stadens många mikroekonomier, den blandning av tusentals verksamheter och kombinationsmöjligheter som ger staden dess ekonomiska och sociala liv.

När vi tar i som mest, som i Norra Djurgårdsstaden, bygger vi som en stad. Vi bygger stadsmässigt, men vi bygger inte en stad. Det är ett bostadsområde, monolitiskt och enahanda som tidigare, men nu med en rumskänsla som påminner oss om stadens rum. Till stadsmässighet hör hög täthet, men utan den fördel av korta avstånd mellan olika verksamheter som hör staden till.

Vi måste försöka bryta med detta femtioåriga planeringsmönster. Det kan bara göras med förståelse för hur stadens många system, med dess olika företrädare och deras drivkrafter, fungerar i vår tid. Inte med ett tillbakablickande perspektiv på hur dåtidens system fungerade, när brevbäraren kom två gånger om dagen och jag hämtade mjölken i brun glasflaska hos Lindvalls Livs hundra meter bort. Det är kunskaper om stadens ekonomiska och sociala dynamik i vår tid som kan ge oss de formande faktorerna för utformningen av stadens nya gaturum och allmänna platser.

Boken ”Bygga stad eller bara stadsmässigt?” släpptes den 4 november 2019. Den är utgiven på Byggtjänst förlag.
Läs mer och beställ boken här

Märkt , , , ,

Många till många II

Mosaik IIMånga till många-kommunikationen är fascinerande på flera sätt. I samtalstrådarna kan nya kopplingar uppstå, kompetenser kombineras, idéer utvecklas.

Den informella kommunikationen i ett stort projekt fungerar som en många till många-kommunikation och medverkar till att en projektorganisation, med kanske hundratalet specialister som inte känner varandra närmare, kan hjälpas åt att lösa avancerade tekniska, ekonomiska och estetiska problem på ett alldeles lysande sätt.

Men så fel det kan gå.

Ta de sociala medierna som exempel: hur helt oförutsägbara samtalstrådar utvecklas med kedjebrevens fart. Jag vet kanske vilka jag kommunicerar med i ett första steg, men inte i nästa. Det personliga tilltalet är naturligt till att börja med. Men hur kan man uttrycka sig så att det fortfarande fungerar i steget efter det första?

Förr eller senare är missförståndet där. Hur kan man då nå alla innan det slutar med förskräckelse?

Ett alldagligt exempel är maillistan ”alla anställda”. Någon påpekar någon annans eventuella feltänk inför alla andra. Och denna någon ska inför alla andra förklara sig.

Känn ingen press…

Om alternativa sociala nätverk: Sonja Buchegger, 2009, Ubiquitous Social Networks

Märkt ,

Inifrån och ut

Million EraMiljonprogrammets byggsystem har stått i centrum för en serie seminarier vid Arkitekturskolan på KTH. Bland annat har en grupp studenter rekonstruerat sex av de sexton byggsystem som användes samtidigt år 1968. Rekonstruktionerna har utförts i fysiska modeller i skala 1:20. Resultatet av inventeringen med rikt arkivmaterial, bilder från tiden och rekonstruktionerna har just publicerats i en magasinsliknande rapport av stort värde inför kommande ombyggnader. Erik Stenberg noterar i sitt förord att experimentverksamheten var omfattande, avståndet mellan forskning och praktik kort och kopplingen mellan planering och politik stark. Miljonprogrammet står nu inför ett stort omvandlingstryck i minst fyra olika avseenden: 1) demografisk förändring, 2) tekniskt renoveringsbehov, 3) energiomställning och med 4) bevarande av dess kulturhistoriska värde.

Genom ett regelrätt detektivarbete har studenterna jagat rätt på originalritningar och tekniska beskrivningar som gör det möjligt att förstå hur man tänkte, konstruerade och byggde. En helt nödvändig förutsättning för en kommande stadsutveckling som bygger på insikt om de befintliga värdena och möjligheterna till förändring. Här utgår man från lägenheternas kvaliteter och föränderbarhet. Man går så att säga inifrån och ut. Istället för att döma ut den yttre gestaltningen och låta en ny tänkt stadsbild styra planeringen, tar man de nutida invånarnas parti och söker utveckla lägenheterna, byggnaderna och kvarteren efter deras behov. Man testar helt enkelt vad de sexton byggsystemen ger för möjligheter att bygga om miljonprogrammet utan att förstöra det.

Medverkande studenter: Laura Alonso, Klara Bergdahl, Catherine Burr, Danny Crisp, Per Crona, Heloise de Broissia, Daniel Edenius, Hans Eidseflot, Dan Engberg, Clara González Fernández, Josefin Gustavsson, Johan Israelsson, Joseph Laster, Tomas Odelbo, Michela Pestoni, Patrizia Roos, Sareh Sayidi, Cesilia Silvasti, Patrick Stokes-Kelly, Gustav Svärdhagen, Marloes van der Pols, Matilda Weibull Lindborg, Mikael Westin, Ulrika Wetzel, Fredrik Vidigs, Sofia Wollert-Olsson, Gustav Vrang, Marta Vännman. Ansvarig lärare: Erik Stenberg.

KÄLLA: Erik Stenberg, red, 2013, Structural Systems of the Million Program Era, KTH

Märkt , , ,

Kund, konsument, brukare, användare, medborgare eller människa?

biennale venice
Det är påfallande besvärligt att finna det rätta ordet för det som är huvudsaken i arkitektur och stadsplanering. Att säga att vi sätter människan i centrum, blir lätt lite högtravande.

På 1970-talet talade vi om brukare när det gällde planering av nya arbetsplatser. Säger man brukare idag till någon man möter på gatan åker man väl på en smäll. Medborgare hette det i stadsplaneringen när vi sökte nya former för deltagande. Det var inte enkelt att finna ut hur den representativa demokratin skulle kunna kompletteras med olika former av direktdemokrati. På något vis verkar det som om vi står och stampar på samma ställe idag fyrtio år senare. Och ordet medborgare för snarast tankarna till Cornelis Vreeswijks samhällskritiska iakttagelser.

I takt med att subventionerna till bostadsbyggandet togs bort och marknaden gavs ansvaret kom orden konsument och kund i fokus. Det är dock en märklig tanke att se en bostad som något som konsumeras. Bostadsföretagens kundnöjdhetsindex understryker ytterligare sättet att se bostaden som vara och skymmer det faktum att det handlar om vår gemensamma levnadsmiljö.

Med introduktionen av datorer och informationsteknologi kom ordet användare, som på ett bättre sätt fokuserar människans möjlighet att förstå och kunna använda den nya tekniken. Vi lånade ordet till arkitektur och stadsplanering och talar om användbara rum, byggnader och stadsmiljöer. Användarvänlighet är ett trevligt begrepp från interaktionsdesignens barndom. Men även det är på sätt och vis redan föråldrat. Det räcker inte med att maskinens gränssnitt mot användaren är begripligt. Tekniken som helhet måste framstå som meningsfull för varje enskild användare. Begreppet ”meaningfulness” ger en tänkvärd belysning av vad det hela handlar om.

Arkitektur och stadsplanering är inte en vara eller produkt och kan inte ses enbart ur konsument- eller kundperspektiv. Den ska vara användbar, men också meningsfull för oss som människor mitt i livet med alla våra minnen, tankar, orosmoment och förhoppningar. ”People”, folk, människa är det bästa ordet. Högtravande eller inte.

Märkt , ,

Framtidens slavar

BildmuseetPlanering är förutseendets konst. Men vi kan vara så sysselsatta med framtiden att vi inte är närvarande här och nu. Hur ska vi kunna planera för framtiden om vi inte på djupet förstår det vardagliga livets alla komplikationer? Är ”future” verkligen viktigare än ”everyday life”? Dadaisterna kritiserade futuristerna för att vara framtidens slavar. Det är därför barnperspektivet är så viktigt att ha med i planering. För barnen gäller här och nu: Jag är hungrig. NU!

Uppsnappad lunchfundering på Bildmuseets restaurang vid älvstranden i Umeå.

Märkt ,

Den kunnige konsumenten

Mitt i diskussionen om balansen mellan samhällets och marknadens inflytande över stadsutveckling, planering och byggande finns det kanske en fråga som kan förena meningsmotståndarna: behovet av kunniga konsumenter. Välinformerade konsumenter har bättre möjlighet att välja bra produkter än oinformerade. Utan kunniga konsumenter sätts konkurrensen ur spel. Och då sållas inte dåliga lösningar ut från marknaden som de borde i en väl fungerande ekonomi.

Frågan har fått stor aktualitet efter den nyligen avkunnade domen i Göta hovrätt i fallet med de enstegstätade fasaderna. Hovrätten gav producenten rätt, vilket innebär att producenten inte behöver reparera mögelskadorna på de 34 småhusen i Svedala. Domstolen menade att det handlar om ett utvecklingsfel, vilket i svensk lagstiftning ger byggföretagen immunitet mot konsumenterna. Den märkliga situationen har alltså uppstått att den som har minst sakkunskap i frågan, konsumenten, får bekosta hela reparationen. Den täcks inte heller av byggfelsförsäkringen. Domen gäller 34 småhus, men det finns tiotusentals lägenheter i hus med enstegstätade fasader.

Vad vi behöver är därför en oberoende forskning som kritiskt granskar den byggda miljön ur konsumentens perspektiv: om den är ändamålsenlig för användaren och socialt, kulturellt, ekologiskt, tekniskt och ekonomiskt uthållig. Mot bakgrund av domen i Göta hovrätt gäller det uppenbarligen för var och en av oss att hålla koll på nya konstruktioner, material och byggnadssätt.

Märkt , , , ,