Etikettarkiv: arkdes

Christers felskär

SkalpellIdag startar de bostadspolitiska överläggningarna mellan regeringen och oppositionen. Redan i inbjudan till samtalen pekade statsministern på hur bostadsbristen skulle kunna byggas bort med typgodkända hus som uppförs snabbt utan detaljplan eller bygglov. Detta kan bara tolkas så att på politisk toppnivå ses arkitektur och stadsbyggnad fortfarande som hinder och inte som vassa verktyg för att lösa bostadsfrågan.

Borta är kopplingen till byggprocessens klimatpåverkan och det globala klimatavtalet, hur vi bygger integrerade städer med korta avstånd, motverkar segregation och dålig hälsa och involverar invånarna i arbetet med den gemensamma miljön. Fokus är på byggproduktion, inte samhällsbyggnad.

Samtidigt pågår remissbehandlingen av den statliga utredningen Gestaltad livsmiljö med förslag till ny politik för arkitektur, form och design. Här finns chansen att föra in arkitektur- och stadsbyggnadskunnandet i den bostadspolitiska debatten. Men utredningen tar tyvärr inte vara på den möjligheten fullt ut.

Trots att utredningsarbetet har bedrivits under en period då bostadsbristen exploderat, och många unga och nyanlända inte har en chans att skaffa sig en egen bostad, saknar utredningen en konsekvensbeskrivning av om och hur utredningens förslag skulle kunna bidra till att lösa vår tids största problem i samhällsbyggandet.

Risken är därför stor att utredningen inte kommer att tillmätas den betydelse dess ämne och syfte är värda. Utredningsdirektiven och tilläggsdirektiven är skarpa och tydliga, medan utredningen däremot är mångordig, vag och innehåller få konkreta förslag. Särskilt anmärkningsvärt är detta mot bakgrund av den betydelse utredningen lägger vid att lyfta arkitektur, form och design till en övergripande samhällsnivå.

Utredaren Christer Larsson, stadsarkitekt i Malmö och med lång erfarenhet som praktiserande arkitekt, vet så väl hur svårt det är att hävda arkitektonisk kvalitet i planerings- och byggprocessen. Han satsar därför allt på ett kort i syfte att tvinga in arkitekturfrågorna i den ordinarie politiska agendan. Han föreslår inrättandet av en ny statlig myndighet, Myndigheten för Gestaltad livsmiljö och att området etableras som ett eget politikområde i statsbudgeten. Då måste partierna årligen ta ställning till området. Så här långt är utredningen tydlig och kompromisslös. Men för detta förslag betalar man ett mycket högt pris i form av nya frågor.

För det första den förvirring som uppstår när begreppet arkitektur byts mot gestaltad livsmiljö. I våra grannländer gör man tvärtom och satsar på att göra arkitektur till ett begrepp alla kan omfatta och ha nytta av.

För det andra hur en så liten statlig myndighet ska kunna göra skillnad. Det finns redan ett drygt tjugotal statliga myndigheter som på olika sätt hanterar planerings-, bygg- och kulturmiljöfrågor. En inspirationsmyndighet, tänker sig utredaren, men det behövs snarare en pragmatisk och tuff företrädare för arkitektur och stadsbyggnad om det ska bli förändring i den statliga politiken och det byggnadsindustriella komplexet. Och myndigheten bör vara departementsövergripande och ägas av både kultur-, närings- och utbildningsdepartementet.

För det tredje att myndigheten tillkommer genom en nedläggning av ArkDes, f.d. Arkitekturmuseet. Utredaren strävar efter kostnadsneutrala förslag och tar då fram skalpellen och skär bort så stora delar av ArkDes att det kan finansiera den nya myndigheten. I en kommentar på Arkitekturgalan 2015 säger utredaren att han prioriterar framtidsfrågorna före en ofullständig ritningssamling.

Men med detta felskär åker en ovärderlig kunskapskälla ut som barnet med badvattnet.

Utredningen gör ett stort nummer av skillnaden mellan att tala om vad arkitektur är och vad arkitektur gör. Men är minst lika hemlighetsfull om vad detta gör är. Och står därför svarslös inför frågan om hur man ska kunna bygga de 700 000 nya bostäder i snabb takt som också skapar goda levnadsbetingelser för de nya invånarna.

Inför dagens bostadspolitiska överläggningar vill flera partier stryka kravet på detaljplan och bygglov. Det tidigare arkitekturpolitiska handlingsprogrammet Framtidsformer (1998) ledde till en förstärkning av den lagliga grunden att hävda arkitekturens betydelse vid behandling av detaljplan och bygglov. Gestaltad livsmiljö innehåller inga förslag till förändrad lagstiftning utan hänvisar bara till framtida utvärderingar. I denna helt centrala fråga lämnar utredningen walk-over.

Remissinstansernas svåra uppgift är nu att rädda arkitekturpolitiken trots utredningens felskär. Det är satsningar, inte nedskärningar arkitekturpolitiken behöver.

Taggad , , , , , , , ,

Vart tar den arkitekturpedagogiska verksamheten vägen på Moderna Arkitektur?

BallongerSå kom då det väntade förslaget från Kulturdepartementet om ”Inordnande av Statens centrum för arkitektur och design i Moderna museet”. Att två statliga museer och myndigheter som verkar i samma byggnad samarbetar och delar administrativa och andra resurser är klokt. Sammanslagningen till en myndighet kan ytterligare effektivisera organiseringen. Att en myndighet kan ansvara för fler än ett museum finns det goda exempel på. No big drama.

Men förslaget innebär att ArkDes/Arkitekturmuseet läggs ner, namnet försvinner och verksamheten integreras helt under namnet Moderna museet. Det finns även något lockande i detta. Arkitekturen erkänns som konstart tillsammans med måleri och skulptur som också behandlar rummet. Ett internationellt kontaktnät öppnas och chefskapet för Moderna Arkitektur (som jag kallar det) blir attraktivt för skickliga kuratorer. Bra så långt och ingen tvekan om att det öppnas nya möjligheter för fina arkitekturutställningar. Jag föreställer mig att Moderna museet står för en konstnärlig integritet som också kan hålla arkitekturen fri från dess många intressenter med sina olika agendor.

Arkitekturmuseets ursprung är en donation från arkitekterna av ett fantastiskt rikt arkiv över svensk byggnadskonst i ritningar, fotografier och modeller. Genom detta arkiv kan vi studera och förstå staden och dess arkitektur. En del av vårt kollektiva minne och en utgångspunkt för det tillkommande. Vi bygger in vår historia i det nya, lägger lager på lager av meningsbärande skikt i stadens codex. Samlingarna borde vara en central del av verksamheten och även där finns en likhet med Moderna museet.

Men det som jag inte får övertygande svar på i departementspromemorian är mötesplatsuppdraget, arkitektur som samhällsbyggnad, och särskilt den arkitekturpedagogiska verksamheten. Samverkan med skolor och lärare, barn- och ungdomsverksamheten vid ArkDes/Arkitekturmuseet är något av dess verkliga styrka. Och den kan inte utföras virtuellt som andra delar av mötesplatsuppdraget. Arkitekturpedagogik kräver rum, utställningar, material och utrustning. Och framför allt arkitekturpedagoger. Jag har svårt att se hur detta uppdrag kan integreras i Moderna museets verksamhet. Risken är att det kommer på undantag. Och det vore ett stort steg bakåt.

Arkitekturpedagogik syftar inte till att utbilda barn och unga till arkitekter, utan till att utveckla förmågan att varsebli och förstå arkitekturen i hela dess bredd. Det handlar naturligtvis också om att förbereda barnen inför deltagande i framtida planeringsprocesser där de ska kunna ta ställning självständigt och fatta beslut: vad tycker jag?

En gemensam referensram är nödvändig om människor ska kunna kommunicera och göra sig förstådda. Det handlar om att uppleva, reflektera och kommunicera arkitektur. Och då behövs begrepp med vilka vi kan förstå och tala om arkitekturen. Denna kunskap tränas bäst genom att man rör sig i rummet och staden och upplever arkitekturen med alla sinnen.

Arkitekturpedagogik är inte främst en fråga om att lära ut ord, utan om att var och en ges möjlighet att träna sin förmåga att kommunicera sina rumsliga erfarenheter. Så att vi alla kan tala med varandra om rumsupplevelsen. Denna för människan helt grundläggande förutsättning för att kunna orientera sig i och förstå sin omvärld. Det handlar inte om att mästra! Och det är den undersökande arkitekturpedagogiska verksamheten för barn och unga vid ArkDes/Arkitekturmuseet ett föredömligt exempel på.

I det fortsatta arbetet med att slå samman museerna måste den arkitekturpedagogiska verksamheten säkras och ges förutsättningar att utvecklas. Och arkitekturverksamheten som helhet drivas med eget uppdrag och under eget namn, förslagsvis Moderna Arkitektur.

Foto: Suzanne de Laval, arkitekturpedagogen.se

Detta inlägg publiceras också på archileaks.se

Taggad , , , ,

ArkDes fotografiska fullträff

ArkDes IIRum i rum fyllda av arkitekturfotografi av allra högsta klass.

Ja, den pågående utställningen Constructing Worlds på ArkDes är verkligen en fotografisk fullträff.

Besökaren leds varsamt genom en räcka rum i det stora utställningsrummet.

Rumsformerna varierar i samklang med sköna betraktningsavstånd för när- och distansseende.

Lyxen att kunna kliva fram och riktigt nära uppleva fotografiet i originalkopia utan tryckteknisk förvanskning. Att kunna se fotografiet som fotografen.

Lyxen att kunna ta några steg tillbaka och iaktta curatorns finurliga bildkombinationer i den fina hängningen.

Det milda ljuset i rummen som stöder besökarens koncentration på bildkommunikationen.

De fotografiska snitten i utställningsväggarna som gör att du ser in i och genom utställningen och blir nyfiken på fortsättningen.

18 fotografer som alla erfar arkitekturen och livet i husen och staden på olika sätt.

I huvet snurrar de dubbla budskapen; om den arkitektur och det mänskliga liv som fotografierna skildrar och om den fotografiska tekniken och konsten att skildra arkitekturen och livet.

Se den!

Utställningen är curerad av Barbican i samarbete med ArkDes och med ett fint svensk tillägg
”I blickfånget – foto från ArkDes samlingar”. Visas fram till den 17 maj.

Inlägget publiceras samtidigt på arkitekt.se

Taggad , ,

Riktning ArkDes

Det var fullsatt på Liljevalchs igår kväll när Stockholms Arkitektförening och Konstkritikersamfundet ordnade en diskussion om det framtida ArkDes – eller Arkitekturmuseet som många av de närvarande valde att kalla det.

Vi samlades i grupper kring sex teman: Vad ska Sverige med ett ArkDes till? Vilket slags institution/plats/museum är arkitektur och design mest betjänt av? Vad skulle hända om Moderna och ArkDes slogs samman? Vilken roll ska ArkDes ha för att få oss att växa som medborgare? Hur blir ArkDes en fråga för hela landet och för omvärlden? Vad skulle få dig att besöka ArkDes?

Det är ingen tvekan om att många av de kunniga och engagerade deltagarna hade ett behov av att uttrycka sin frustration och besvikelse över hur samlingarna, forskningen och den arkitekturhistoriska kunskapen har varit satt på undantag alltför länge.

Åsikten att arkitektur och design är två olika områden som behöver var sin institution med arkiv och forskning, framfördes flera gånger. Dessa självständiga museer kan sedan samverka i ett utåtriktat centrum, enligt norsk modell. Men man kan inte ha en centrumverksamhet som saknar kunskapsgrund. Risken med crossover är att den kan bli huvudsaken med innehållshaveri som följd.

Sverige behöver ett arkitekturmuseum som kopplar samman arkitekturhistorien med den samtida arkitekturen. Och som i en oberoende roll kan behandla aktuella kontroversiella arkitektur- och stadsbyggnadsfrågor i sin fulla komplexitet. Just kombinationen av en långsiktig vård av samlingarna (3,5 miljoner ritningar) och en snabbfotat verksamhet som förmår ta tag i det dagsaktuella, sågs som en framgångsväg.

Riktning ArkDesSvaret på första frågan blev att ett arkitekturmuseum/arkdes behövs för att öka samhällets förförståelse för arkitektur. Där finns en förklaring till varför arkitekturklimatet är kärvt. Alla som har försökt diskutera arkitektur på publika arenor vet att man alltid och utan undantag måste börja från början och förklara precis allting. Med en större förförståelse kan man ta tag i den aktuella frågan direkt som på så många andra samhällsområden. Ekonomer behöver inte förklara varför ekonomi är viktigt. Så borde det vara också inom arkitektur och stadsbyggnad.

Kerstin Brunnberg, som är tillförordnad chef för ArkDes, var inte orolig för ett organisatoriskt samarbete med Moderna. ”Bara uppdragen är mycket tydligt formulerade”, påpekade hon med skärpa. Och att det framtida ArkDes är ett medborgarnas museum var en självklarhet för henne.

Hela debatten dokumenteras och kommer att presenteras för Kulturdepartementet, som också var representerat denna täta och fina kväll bland Vera Nilssons fantastiska målningar.

Se även inlägget Moderna Arkitekturmuseet

Detta inlägg publiceras samtidigt på nya arkitekt.se

Taggad , , ,

Moderna Arkitekturmuseet

Sensommarens stora snackis är kulturministerns hårda kritik av Arkitektur- och Designcentrum och att hon sparkade dess chef bara några månader innan förordnandet gick ut. Det var många rynkade pannor på pressträffen efter sommarregeringens sammanträde denna heta torsdag i juli.

Det har verkligen blåst iskallt kring utställningsverksamheten allt sedan Arkitekturmuseet förvandlades från museum till ”centrum för arkitektur, form och design”. Verksamheten har breddats så till den grad att dess kärna inte längre går att känna igen.

Det en gång självständiga museet har blivit ett lydigt redskap för allsköns statliga beställningar av olika uppdrag. Egenproducerade arkitekturutställningar värda namnet har lyst med sin frånvaro. Den hittills mest uppmärksammade utställningen var inlånad och handlade om modeskaparen Gaultier.

Vad som inte sas på pressträffen är att det är kulturdepartementets eget folk som har styrt och ställt med denna annektering av Arkitekturmuseet genom utredningar och utvärderingar i flera omgångar. Det hade varit berättigat med en självkritisk reflektion över hur smart urvattningen av den ursprungliga uppgiften egentligen har varit. Liksom hur ett departementsövervakat centrum ska lyckas hålla armlängds avstånd från makten för att med trovärdighet kunna debattera den hittills svaga svenska arkitekturpolitiken – för att inte tala om krisen i bostadsbyggandet.

Arkitekturmuseets ursprung är en donation från arkitekterna av ett fantastiskt rikt arkiv över svensk byggnadskonst i ritningar, fotografier och modeller. Genom detta arkiv kan vi studera och förstå staden och dess arkitektur. Det borde vara kärnan i verksamheten. En del av vårt kollektiva minne och en utgångspunkt för det tillkommande. Vi bygger in vår historia i det nya, lägger lager på lager av meningsbärande skikt i stadens codex. Bara kolonisatörer raderar historien.

Det är som om Fotografiska skulle säga att fotografi inte är viktigt att ställa ut; att det är
bättre att bara prata runt. Nej, ju tydligare fokus på arkitekturen och dess tillkomst och användning desto bättre. Ju mer specialiserat och nördigt, desto större allmänintresse. Ja, för så fängslar kunskap numera. Det tillrättalagdas tid är förbi. Det är den undersökande arkitekturpedagogiska verksamheten för barn och unga vid museet ett föredömligt exempel på.

Arkitektur är rumskonst och därför är utställningsformen överlägsen bildmedia. Arkitektur är ett eget språk som bara kan upplevas till fullo genom rörelse i rum. Genom att bygga ”rum i rum” på en utställning kan arkitekturens möjligheter uttryckas, upplevas, kritiseras och debatteras. Arkivet är en rik kunskapskälla. Men också det som inte har byggts i verkligheten kan byggas på en utställning; det experimentella, prototypen, tankeväckaren, debattinlägget. Och så är samtalet igång.

Granne med Moderna museet och i finfina lokaler för sådana utställningar öppnar ministern med sin vassa markering för ett Moderna Arkitekturmuseet.

Pressmeddelande från Kulturdepartementet

Detta inlägg publiceras samtidigt på fastighetsnytt.se

Taggad , , ,