Etikettarkiv: arkitektonisk innovation

WONKY = Bostadsbristen först, arkitekturen sedan

Hur har arkitektur kunnat förminskas till att betyda fasadutformning? Att arkitekturens uppgift skulle vara att snygga till förtillverkade huspaket. När jag följer politiken och lägger örat till sociala medier får jag gång på gång höra att bostadsbristen måste lösas först, sedan kan vi möjligen diskutera arkitekturen. Jag hör också att industriellt byggande är en produktionsfråga om att bygga billigt, inte en designfråga om att bygga användarvänligt.

Ingen skulle få för sig att IT-arkitektur handlar om datorns kåpa. Alla vet att IT-arkitektur handlar om datorns uppbyggnad, prestanda och pris. Fredsavtalets arkitekt gör mer än väljer typsnitt till utskriften av avtalstexten.

Samhällsbyggandet ställs gång på gång inför nya uppgifter som kräver nytänkande. Att lösa ett uppdämt behov av nya bostäder och samtidigt bygga uthållig, tät stadsmiljö kräver innovativ arkitektur och planering. Det finns ingen quick fix, vägen till lösning går genom nytänkande och professionalism.

Arkitektoniska innovationer handlar om stora steg som när det mörka tjockhuset med enkelsidiga lägenheter kunde bytas mot det eleganta smalhuset med ljus från två håll. Med stjärnhuset kunde femtio procent fler lägenheter inrymmas och med punkthuset minskade fotavtrycket. Dessa innovationer var ett resultat av nära samarbete mellan socialt medvetna byggmästare och arkitekter. Inget konstruera huspaket först och så snygga till fasaden sedan.

Vad som är en innovation vet man som bekant först i efterhand när genomslaget för en ny lösning har fått stor spridning. De postfunktionalistiska husåbäken som nu byggs likadana överallt innehåller ingen annan nyhet än den katastrofala enstegstätade fasaden = WONKY det med.

WONKY är internetslang för weird, not right
KÄLLA: Claes Caldenby, Arkitektoniska innovationer, Vinnova Rapport VR 2012:09.

Taggad ,

En arkitekternas Crocodile Dundee

De stora byggföretagens krokodilgrupper – ja, de kallas så av dem själva – sätter tänderna i arkitekternas förslag och rensar bort allt nytänkande. Resultatet är till förväxling lika bostadshus som placeras ut i olika delar av landet, utan hänsyn till platsanalys och lokal byggnadskultur. För utveckling av bostadsbyggandet i Sverige krävs en arkitekternas Crocodile Dundee som spärrar käften på krokodilerna och släpper fram innovationerna.

Taggad ,

Runbergers mästarstycke

BILDEN: Reframe av Jonas Runberger, Dsearch, White Arkitekter, 2011.

Installationen ”Arum” av Zaha Hadid Architects på Arkitekturbiennalen leder mig till återbesök i Jonas Runbergers tankevärld; den lysande doktorsavhandlingen ”Architectural Prototypes II” och den pricksäkert kritiska diskussionen i ”Arkitekters verktyg”. Båda böckerna är alldeles nya. De gavs ut på försommaren i år.

Jonas Runbergers helhetsteckning av det digitala designfältet och de precisa djupdykningarna i frågorna om arkitekternas relation till de nya verktygen är av världsklass. Besöket i Venedig får mig att inse hur högt Jonas Runberger siktade i avhandlingen och hur hans arbete nu också verkligen utgör en del av den internationella diskursen. Med distans till uppgiften som handledare och med de nyvunna insikterna från biennalen anser jag att uppgiften att föra ut doktorsavhandlingen till bred debatt i Sverige återstår.

Jonas Runberger är konstruktivt kritiskt till ett okritiskt användande av den nya tekniken. Den diskussionen måste vi ta. Det kan inte vara rimligt att digital teknik primärt används för snabbproduktion av bygghandlingar. Det är dess användning för arkitektonisk innovation som står i centrum för avhandlingen. Men det kräver, enligt Jonas Runberger, särskilda designstrategier och ett medvetet förhållningssätt. Det kräver också nya tankefigurer, analogier och referenser. I ett av kapitlen visar författaren hur science fiction kan stimulera till detta nytänkande. Vi arkitekter arbetar med bilder av det ännu inte byggda, vi berättar om en framtid med stöd i fragment av fakta och idéer; fiktion. Steget är inte så långt till ett vetenskapligt baserat berättande om framtiden med stöd i kunskapsfragment och fantasi; politik, ekonomi, teknik, klimat och relationen mellan människor.

Doktorsavhandlingen är en vacker bok, ytterst välformulerad och nyanserad. Författaren tar ut svängarna betydligt mer i ”Arkitekters verktyg” och det är roligt att läsa när en färsk doktor också visar vad han tycker. Tillsammans är de båda böckerna inget mindre än ett mästarstycke.

KÄLLOR: Jonas Runberger, 2012, Architectural Prototypes II. Reformations, Speculations and Strategies in the Digital Field. Doctoral Thesis, KTH, Stockholm.
Jonas Runberger, 2012, Arkitekters verktyg. En kritisk diskussion om betydelsen av verktyg i förståelsen och skapandet av arkitektur. Arkus, Stockholm.

Taggad , , , , ,

Arkitektoniska innovationer

Det finns en enkel tumregel i arkitektarbetet: alla bra projekt ska innehålla minst en överraskning. Någonting nytt och iögonenfallande som förstärker funktionaliteten och förhöjer rumskänslan. Arkitekturens uppgift är inte primärt att lösa den förelagda problemställningen, utan att lösa upp den och omformulera den, så att den slutligen valda lösningen kan tillföra nya värden. I en ständigt pågående strävan efter nya värdeskapande arkitektoniska lösningar visar sig vissa vara omvälvande. Vi kan i efterhand se hur de har växt fram och är resultat av utvecklingsprocesser. De är från början lovande idéer som skiljer sig från tidigare lösningar, vinner spridning och visar sig fungera väl.

Arkitektoniska innovationer handlar om diskontinuitet. De bryter med samtida uppfattningar om lämpliga arkitektoniska lösningar och gör dem i ett slag föråldrade och omöjliga. Diskontinuitet är ett ord som Finn Werne (1997, s. 123 ff.) använder om ismen som revolt och kamp om inflytande. Arkitektur handlar om mötet mellan människa, rum och föremål. Arkitektoniska innovationer rör inget mindre än just detta möte. Tidsdimensionen är viktig för att förstå de nya idéernas ursprung och sociala sammanhang. Arkitekturhistorien berättar också om sambanden mellan ingenjörskonstens landvinningar och den nya arkitekturen: valvbågen, den förspända betongen, stål- och glaskonstruktionerna. Men även om betydelsen av nya beräkningsmetoder, representationsformer och digitala tekniker. De är exempel på tekniska innovationer som har utvecklat arkitekturen.

Med stöd av Finn Werne kan man kanske uttrycka det så att arkitektoniska innovationer är från början nya föreställningar, tänkesätt, metoder och modeller som utan att vara säkrade används i hopp om att de ska leda till något nytt. Innovationsläran lär oss att innovationer bygger på kunskaper (fakta) och aktivt kunskapande (undersökningar), metoder för nytänkande (kreativitet) och genomförandeförmåga (systematik). Det handlar inte om det geniala infallet i första hand, utan om just aktivt kunskapande och systematiskt arbete.

KÄLLA: Finn Werne (1997) Arkitekturens ismer. Arkus och Arkitektur Förlag.

Taggad ,