Etikettarkiv: arkitekttävling

Låt David Chipperfield gå all-in med Nobelhuset

Nobel CenterDetaljplaneförslaget för Nobel Center avstyrkes, skriver Stockholms skönhetsråd ampert i sitt remissvar. Och det är de inte ensamma om. Men både på och mellan raderna kan man utläsa att det vore ändå bra fint om Stockholm kunde tillföras ett Nobelmuseum som också ska få synas. Och inte heller denna önskan är Skönhetsrådet ensamma om.

Dock på Stockholmsvis lite mindre, lite lägre och helt underordnat byggnaderna runt omkring. Skönhetsrådet vädjar till Nobelstiftelsen att banta programmet och därmed banta bort monumentaliteten i förslaget. Lika fullt önskar man en verklig märkesbyggnad.

Tvehågset, minst sagt. Att driva uppfattningen att den nya byggnaden ska underordna sig kringliggande byggnader och helt anpassas till den äldre arkitekturen, samtidigt som man önskar sig en märkesbyggnad och ett samtida tillskott till stadens förgrundsbyggnader.

I en tid utan en dominerande arkitekturstil sätts bedömaren på prov. Så här kan man också läsa förslaget, tycker jag:

Byggnaden reser sig ovanför hustaken runt omkring. Här uppe ligger ett vackert auditorium som öppnar sig för himlen över Stockholm. Vilken upplevelse att samlas i förväntansfullt sorl i de glasade foajéerna i vinterkvällen inför utdelningen av årets Nobelpris och att där andas ut en stund före den efterföljande båtfärden till Stadshuset. Att få vara au milieu, precis mitt i den lysande storstaden, här på skärgårdens innersta ö.

Det skimrar av mässing om fasaderna på dagen. På kvällen lyser de milt bärnstensfärgade. En solitär märkesbyggnad som ansluter till kvarteren ytterst på Blasieholmen, men som med en liten förskjutning ändå står fritt, markerande att detta är något alldeles speciellt.

Med planförslaget tillförs staden ett nytt torg med upprustade kajer och enastående vyer över Nybroviken. Men byggnaden tillför också staden och dess invånare publika rum som inte är kommersiella. Som tidskriften Arkitektur påpekar har detta inte skett sedan Kulturhuset öppnade 1976: ”Nobel Center kan bli den motvikt som Stockholm city anno sent 2010-tal behöver”.

I David Chipperfields vinnande förslag är huset utformat som ett drömskrin, fyllt av möjligheter att i utställningar, möten och seminarier levandegöra vetenskap och innovation. Det är ett allkonstverk i vardande med sina många funktioner, sin teknik och ekonomi, sin tolkning av platsen och människornas rörelse i stadsrummet och genom byggnaden; upplevelsen av rummen, materialen, ljuset, akustiken, konsten och symbolerna.

Detta är en av få byggnader som kan och ska bilda förgrund. Därför ska den ha en stark form och vara jämbördig med Nationalmuseum och synlig från Slottet. Det stora vattenrummet tål denna volym.

I detta skede, när förslaget till detaljplan behandlas brukar arkitekten ha kommit ungefär en tredjedel på väg i arbetet med den slutliga utformningen. Samråds- och remissprocessen fångar in kritik, iakttagelser och kunskaper som kan arbetas in i förslaget. Och det är också vad arkitekten själv säger i en kommentar. Det är inget ovanligt med det. Samrådssynpunkterna utgör några av de modifierande faktorer som medverkar till att utveckla de bärande idéerna.

Så mycket återstår alltså, men utan ett klartecken genom en antagen detaljplan kan arbetet inte fortsätta särskilt länge. Kommer Stockholm stad att ge Nobelstiftelsen och arkitekten fortsatt förtroende att vidareutveckla det vinnande förslagets starka bärande arkitektoniska idéer? Eller kommer politiska kompromisser att ännu en gång stympa en konstnärlig helhet?

Låt David Chipperfield gå all-in!

Foto: Del av fasad. © David Chipperfield Architects.

Detta inlägg publiceras samtidigt på archileaks.se

Märkt , , , ,

Mästarnas mästrare

Till det mest fascinerande med en levande stad hör dess årsringar. De vittnar om hur man under årens lopp har förstått och tolkat stadens identitet. Tänkandet kring staden kommer till uttryck i dess arkitektur. Arkitekturen berättar en historia. Genom arkitekturen kan vi förstå vad som var viktigt i samtidens stadsbyggande. Och omvänt lägger diskussionen, opinionen och protesterna ribban för vad som är möjligt att åstadkomma vid varje tillfälle. Diskussionsklimatet sätter ramar för beslutsfattandet.

Det är därför inte oviktigt hur samtidens ledande opinionsbildare förhåller sig till arkitektur som samhällsbyggande och konstart. Hur man talar och skriver om arkitektur, vilka tankefigurer och argument som används och hur intresserad man är av den internationella arkitekturdiskursen. Förr eller senare syns det i stadsbilden.

Tävlingen om Nobel Center på Blasieholmen mitt i Stockholm är ett sådant betydelsefullt stadsbyggnadsprojekt som sätter det svenska diskussionsklimatet på prov. Stockholms politiker har länge önskat en märkesbyggnad och efter en internationell arkitekttävling med elva förslag från åtta länder har nu tre finalister utsetts.

Svenska Dagbladets ledare den 21 december 2013 är författad av ledarskribenten Per Gudmundson. Rubriken lyder: ”Låt Stockholms innerstad slippa stjärnarkitekterna”.

Redan rubriken sänker ribban lågt. Ordet ”slippa” är riktigt obehagligt. Vilka om inte de bästa arkitekterna ska anlitas för att rita en märkesbyggnad som denna? Ska Stockholms innerstad vara förbjudet område för de vassaste arkitekterna? Ska vi ”slippa” stjärnreportrar, stjärnidrottare eller stjärnskådespelare nästa gång? Nej, vad ledarskribenten verkar vilja slippa är besväret att ta arkitektur på allvar, att läsa på och bemöda sig om att argumentera i en arkitekturfråga som tidningen skulle göra om det handlade om konst, musik eller teater. För att inte tala om litteratur.

Ledaren tar sin utgångspunkt i den årliga pepparkakshustävlingen på Arkitektur- och designcentrum. Publikens pris gick till ”ett gulligt friliggande småhus med tillhörande växthus och solvärmd badtunna – en trivsam vision om ett småskaligt och ekologiskt boende för framtiden”. Om vinnarbidraget bland arkitekterna heter det: ”För en lekman påminner det hela snarare om en mängd byggelement som satts ihop slumpvis. Men vad begriper väl en lekman?”.

Det är till att ödmjuka sig inför pepparkakshustävlingen – vad begriper väl en lekman – men det förbyts i nästa stycke till en mästrande totalsågning av förslagen till Nobel Center.

David Chipperfield ”har ritat en guldaktig låda med, tja, en lite mindre låda ovanpå”. Johan Celsing ”erbjuder en inte fullt så hög vit cementlåda”. Wingårdh ”har istället ritat en mängd plattare kartonger av vit kalksten, som lagts ovanpå varandra lite slumpmässigt”. Låda, mindre låda, låda och kartonger. Det är som att beskriva konst som kludd, musik som raj-raj eller teater som att väsnas och göra sig till.

Gunnar Asplunds stadsbibliotek skulle med motsvarande resonemang reduceras till en hattask i en tårtkartong. En meningslös beskrivning av ett allkonstverk med sina funktioner, sin teknik och ekonomi, sin tolkning av platsen och människornas rörelse i stadsrummet och genom byggnaden; upplevelsen av rummen, materialen, ljuset, konsten och symbolerna.

Ledaren vet att berätta vad folk vill ha: ”Allmänheten vill ha småskaliga lösningar med bekanta former, medan arkitekterna vill experimentera och omdefiniera begreppet hus.” Inget av förslagen duger och ledarskribenten vill ha ett nytt förslag ”som inte präglas av storhetsvansinne och förakt för innerstadens historia”.

Det hela går knappast att missförstå. Man ska bygga det folk vill ha. Stockholms identitet kräver ”småskaliga lösningar med bekanta former” ritade av andra än stjärnarkitekter. Som dessutom ska portas från hela innerstaden.

Arkitekturupplevelsen blir möjlig att dela med andra först när man kan sätta ord på den. Om orden saknas blir hus till lådor och kartonger. Det nya blir främmande och något man vill slippa. Det behövs begrepp med vilka vi kan kommunicera våra rumsliga erfarenheter. Vi behöver en gemensam referensram för att kunna dela arkitekturupplevelsen. Att upptäcka arkitekturens möjligheter är att få se världen med nya ögon. Något alla borde få möjlighet till. En ledande dagstidning skulle kunna se som sin uppgift att vara en sådan ögonöppnare åt sina läsare.

Detta inlägg publiceras även på Archileaks.

Märkt , , ,