Etikettarkiv: planering

Taket gav vika

”14 meter långt tak kollapsade. Förskolebarn brukar sova i sina vagnar under taket”, rapporterar lokaltidningen om raset vid den barack som är barnens nya förskola i Ytterby. Konstruktionen hade inte stått pall för all snö som fallit. ”Om det hade befunnit sig barn under när det rasade hade det varit fruktansvärt. Barn kunde ha dött”, säger en förälder.

Kommunen uppfattade konstruktionen som tillräcklig efter att några personer provhängt i taket. ”I efterhand kan vi säga att det var för klent dimensionerat. En dålig konstruktion som jag som ansvarig borde ha sett”, säger den ansvarige tjänstemannen på kommunen och tillägger att han i framtiden ”kommer att anlita en konstruktör när kommunen ska bygga”.

1. Barnens första möte med den offentliga miljön är alltså en simpel barack, ett tillfälligt bygge som kommer att stå uppallat i åratal.
2. Taket som ska skydda 1-3 åringarna under sömnen är av plast, fjorton meter långt och endast fäst med stöttor i väggen. (Man har nu tillfälligt stadgat andra skärmtak med träpelare!)
3. Säkerheten testades genom att några personer ”provhängde” i taket. Inga lastberäkningar gjordes.

”Att kunna sätta spaden i marken snabbare”, har blivit ett mantra som upprepas gång på gång och ger lättköpta poäng. Skippa detaljplan eller bygglov! Ta bort byggregler! Minska på tillgänglighetskraven! Förenkla granskningsprocesserna! Förkorta prövningsförfarandena! Bygg billigt! Men vad kan hända när respekten för byggkunnandet upplöses, när man släpper på noggrannheten, tar saken i egna händer och faktiskt sätter spaden i marken utan tillräcklig eftertanke?

Ja, i det här fallet gick det att snabbt få spaden i marken. Inget krångel där inte. Men fel, fult och farligt blev det.

KÄLLA: Mitt i Södra Roslagen 2012-12-25.

Märkt ,

Det allmännas bästa

Vi måste värna och vårda de offentliga rummen och planera robusta stadsstrukturer som kan utvecklas efter ännu okända behov och drivkrafter. Ingen av alla dessa statliga utredningar som syftar till att ”sätta spaden i marken snabbare” och förvandla planeringsprocessen till en ”autostrada” diskuterar behovet av en övergripande planering till det allmännas bästa. Men det är just de allmänna platserna, gaturummen, torgen och parkerna som bildar stadens grundstruktur.

Vi behöver planera våra framtida allmänna platser, gator, torg och parker, rörelserum och vistelserum, länkar och noder. Inte i form av färdiga områden, utan strukturer i vilka stadens nya rum kan byggas över tid. Den fördjupade översiktsplanen är rumslig utan att vara alltför detaljerad vad avser byggnaderna. Den anger tydligt hur de allmänna platserna och gaturummen ska anläggas och lämnar stort utrymme för detaljprojektering och effektiv produktion av de enskilda fastigheterna.

Men allt detta riskeras när kommunerna lämpar över kostnaderna för de allmänna platserna till de enskilda fastighetsägarna. Stadens markförsäljningar bör inte främst baseras på högsta pris i ett auktionsförfarande, utan innefatta kvalitetsbedömningar och långsiktig avskrivning av extraordinära exploateringskostnader. Det är mycket tveksamt att lägga dessa utvecklingskostnader på ett enskilt objekt och därmed på dem som bor och verkar just där. Exploateringar i denna skala bör grundas på samhällsekonomiska analyser och kvalitetsvärderingar, inte enbart på företagsekonomiska analyser.

Stadsbyggandet måste ses långsiktigt värdeskapande till det allmännas bästa.

Märkt , , , ,

Medborgarens syn

Samtal med människor som läser planer för att bilda sig en uppfattning om ett förslag till förändring har lärt mig att de bedömer området som helhet, vad det innehåller, hur det fungerar och hur det ser ut. Att det är identifierbart och har originalitet och en historia att kunna relatera till. Orienterbarhet, skala och rörelsemönster är viktig faktorer, liksom att det är praktiskt, vackert och robust.

Det är fogarna, ägogränserna och förvaltningsgränserna som ställer det till och förstör helheten och den praktiska användbarheten. Användaren bedömer det hon ser, ingenting annat.

Detta innebär att det som medborgaren – användaren – bedömer som viktigt aldrig är en enskild aktörs ensak. En bra plan är ur medborgarens perspektiv alltid resultatet av flera aktörers förmåga att samverka och faktiskt lyckas bygga det tänkta, planerade och utlovade.

En bra plan tillför värden och är därför meningsfull. Den måste innehålla win-win koncept. Att bygga har tidigare varit ett tecken på framsteg, något positivt. Det gäller även för den enskilde: att bygga eller inreda sin bostad, att förbättra för familjen, att utveckla. Det har förvandlats till något negativt, något som försämrar och förstör. Ingen vill stå som Svarte Petter när staden förtätas. Därför växer misstron mot planeringen. Nu vill det till en planering som skapar värden som kan förstås och uppskattas av alla berörda – även grannar.

Det tidigare positiva begreppen samråd-medborgarinflytande-deltagande syftade till att finna dessa win-win koncept. Nu har de förbytts till sin motsats: processer som endast syftar till att nå acceptans – samrådets absoluta motsats. ”Att bygga för ett bättre samhälle” har bytts mot ”vi får nog finna oss i”.

I en bra plan kan icke-experten orientera sig, förstå skala och avstånd och med sin blick och inlevelseförmåga utläsa och bedöma planens innehåll och konsekvenser. Ärligt, begripligt och utan överdrifter.

Acceptansprocessernas planer är visualiserade till oigenkännlighet med säljande, övertalande bildretorik som förvirrar istället för att ärligt informera. Den digitala tekniken missbrukas ibland och det genomskådar medborgaren naturligtvis och det medför att förtroendet för planeringen sjunker ytterligare.

Återigen: medborgaren, användaren bedömer alltid det hon ser, det hon möter i användningen av staden. Det hon ser är alltid rumsligt, har alltid en fysisk dimension, är alltid till sist en fråga om arkitektur och stadsbyggnad och en del av vår kultur. Det hon ser formar hennes uppfattning om sin tid och sitt samhälle och sin framtid. Det har också en tidsdimension: minnet av hur det var och hur det förvandlas. Blir det till det bättre?

I ett allt mer avreglerat, marknadsorienterat och föränderligt samhälle, där många enskilda aktörer driver förändringsprojekt, är det mer angeläget än någonsin med en översiktlig planering som håller samman stadsutvecklingen och ser till att över tid skapa väl fungerande strukturer i vilka staden kan växa på mångfacetterade sätt.

Märkt , , , ,

Avregleringens pris

Sveriges bygglovsgranskares stora konferens i Skellefteå samlar över 500 deltagare. Det är en yrkesgrupp som utgör en viktig länk mellan det planerade och det byggda. Under ständig press från folk som väntar besked ska de upprätthålla rättsäkerheten i systemet. Under senare tid har politiker från olika läger överträffat varandra i att skälla på ”onödiga regler” och ”byråkrati” och krävt att det ska ”gå snabbare att sätta spaden i marken”. Likväl måste granskningen ske med stor integritet och rättvisa. Jag talar om regler som kunskapskälla och kunskapsförmedlare och citerar Ralph Erskine som sa ”att reglerna är som slalomportarna i skidbacken – dom får mig att åka bättre”.

Under många båtsomrar som barn besökte familjen varje år Marsö i Kråkelunds skärgård. En dag kom Arne, en av de tre fiskarna på ön, ner till vår båt och bad pappa arkitekten komma upp och titta på en sak. Jag fick följa med. Arne visade hur han hade bytt vindskivorna på sitt hus. Huset låg i skydd för vinden och stack upp lite över bergskanten så som traditionen bjuder. Ja, sa pappa, jag tycker nog att skivan ser lite smal ut. Säger du det, sa Arne och fortsatte: Di gamle säger att det ska vara tolv tum och jag har bara tagit tio. Nästa år hade Arne fällt skog, sågat upp, torkat ur och bytt vindskivorna till tolv tum. Kunskapen gick i arv. Arne kände på sig att det hade blivit fel och han rättade till misstaget. Arkitekten behövde inte ta fram tumstocken och mäta. Med sitt tränade öga såg han att något behövde rättas till och kunde säga det utan att såra. Byggnadstradition och regler är kunskapsförmedlare som bidrar till ett gott byggnadsskick och en byggnadskultur att glädjas över.

Inför väntande avreglering inom byggandet måste vi hålla detta kunskapsperspektiv levande. Priset kan annars bli högt.

Märkt , ,

Skärpning, skärpning

På en planeringskonferens i Karlstad den 30 maj använde statssekreterare Ulf Perbo uttrycket ”Skärpning byråkrater” om orsaken till 20 år av lågt bostadsbyggande. Ulf Perbo är statssekreterare i Socialdepartementet och står civil- och bostadsminister Stefan Attefall (kd) närmast.

Som exempel på ett ”olämpligt offentligt agerande av låg betydelse” nämnde han den omtalade statliga utredningen ”Skärpning gubbar! Om konkurrensen, kvaliteten, kostnaderna och kompetensen i byggsektorn”, SOU 2002:115. Det var en utredning som inte skrädde orden om konkurrensbegränsning, karteller, svartjobb, bristande etik, föråldrad kvinnosyn och låg utbildnings- och forskningsnivå i byggsektorn. Utredningen leddes av dåvarande landshövding Lars Eric Ericsson (s).

Perbo menade att detta var branschinterna frågor som det offentliga inte ska syssla med. ”Ett lämpligt offentligt agerande av hög betydelse” var istället, enligt Perbo, ett fokus på kommunernas agerande och planprocessen. Bristerna var inte branschinterna utan branschexterna. ”Skärpning byråkrater” kallade han det, enligt presentationen.

Men är det verkligen sant att sektorns problem löses bara gubbar eller byråkrater skärper sig? Ligger inte frågeställningarna mycket djupare än så?

Sverige saknar, till skillnad mot många andra länder, en övergripande fysisk planering med helhetsperspektiv på regional och nationell nivå. Det leder till ett lokalt fokus, fragmentering och bristande samordning. Det saknas en sammanhållen politik för fysisk planering. Samhällsbyggnadsfrågorna är splittrade på minst sju olika departement, ingen har ett tydligt samordningsansvar.

Inte heller denna strategiska samordningsuppgift löses bara statssekreterare skärper sig. Det handlar om grundläggande struktur- och maktfrågor som måste behandlas i sin fulla komplexitet. Det är dags att ta tag i dessa frågor nu och få fart på bostadsbyggandet – istället för att skälla på planerare.

KÄLLA: Regeringens bostadspolitik, Socialdepartementet ppt 2012-05-30.

Märkt , ,

Rätt strategi?

Av Skanskas andra delårsrapport, för första halvåret 2012, framgår att rörelsemarginalen för byggprojekten sjunker i Sverige från 2,8 till 2,4 %: ”Bostadsmarknaden präglas fortfarande av stram kreditgivning och osäkerhet hos potentiella bostadsköpare”. Redan i den första delårsrapporten skrev VD Johan Karlström att utvecklingen inom verksamhetsområdet bostadsutveckling är ”oacceptabel”.

Skanska har under flera år arbetat med att industrialisera bostadsproduktionen, men resultaten låter uppenbarligen vänta på sig av delårsrapporterna att döma. Skanskas strategi är att köpa icke planlagd mark för att kunna styra detaljplaneringen så att den anpassas till företagets produktionsmetoder och att bygga i etapper. Etappbyggandet ger möjlighet till intrimning; först efter en eller ett par etapper kan det industriella byggandet ge avsett resultat.

Diskussionen om det framtida stadsbyggandet leder emellertid i en helt annan riktning. Uthållig stadsutveckling handlar om att bygga i staden eller att bygga riktig stad i direkt anslutning till staden, inte att bygga öar av nyproduktion. En stad består av många små fastigheter som ger möjlighet till blandning av verksamheter, mikroeokonomier och socialt liv. Det kräver andra produktionsmetoder.

När ska debatten om uthålliga städer möta diskussionen om lämpliga produktionsmetoder?

KÄLLA: http://www.skanska.com/Global/Investors/Reports/2012/Skanska-q2-2012-SV.pdf (2012-07-26)

Märkt ,

Borg och byggandet

Ett år efter introduktionen av nya PBL är diskussionen om dess faktiska verkan redan igång. I fokus står effektivitet och regelförenkling kontra öppenhet och rättssäkerhet. Följande inlägg är intressant i detta sammanhang. Det ger en vink om vad regeringen egentligen tycker om resultatet av åtta års arbete med att förenkla plan- och bygglagen.

Finansminister Anders Borg talade på ett lunchmöte på Almega den 9 maj 2012. Mot slutet av den fartfyllda föredragningen fick han en fråga om hur det egentligen går med regelförenklingen för företagen. Blixtsnabbt svarade han att det var en sektor de var bekymrade över nämligen byggsektorn. Så här sa finansministern: ”För en sektor har vi fortsatt väldigt stora bekymmer och det är bygg- och planeringssidan. Det gäller både bygg, bo, anläggning och miljö. Det är inte rimligt att det ska ta 4 år för att kunna börja bygga en ny fabrik”. Han menade att man hade avreglerat telekom, finans, detaljhandel, transport, flyg, bussar och taxi – nu står byggsektorn i tur. Men, tillade han: ”Det är svårt därför att reglerna finns där inte av en slump”.

Frågan är nu vem som med samma kraftfulla retorik hävdar planeringskunskapen så att balansen mellan effektivitet och öppenhet respektive regelförenkling och rättssäkerhet upprätthålls. Här har planerarnas och arkitekternas organisationer en viktig uppgift.

KÄLLA: www.almega.se/om-almega/almegalunch-med-anders-borg (2012-07-25)

Märkt ,