Etikettarkiv: praktiknära

Forskningsnära praktik – om lusten att lära

Hur kopplar man samman forskning och praktik? Vilken är vägen till praktiknära forskning? Mitt svar är att vägen till praktiknära forskning går via forskningsnära praktik.

Bakgrunden till frågan är tydlig. Hur arkitekterna ska kunna underbygga sina förslag bättre och ta sig an de svåra frågor som hör vår tid till: klimatomställning, social integration och urbanisering världen över. Det går inte att bara frankt påstå att en viss fysisk lösning också löser sociala problem. Kunskapen måste finnas där, liksom ett språk som gör argumentationen begriplig.

Men varför då ett gap mellan forskning och praktik, trots årtionden av goda försök att överbrygga det? Jag tror att det beror på att för den enskilde arkitekten är det inte just vetenskaplig forskning som är den primära vägen till ny kunskap. Det finns så många andra, mer närliggande vägar. Startpunkten för kunskapsutvecklingen skulle istället kunna vara den enskilde arkitektens lust att lära. Att ta vara på sina erfarenheter och lägga till nya kunskaper, varhelst de kommer ifrån. Allt för att utveckla sina egna tankefigurer. I lusten att lära och utvecklas ligger en enorm kraft. Den kan leda till insikt om vikten av gemensam kunskapsutveckling inom arkitektur och planering och där forskningen med stor säkerhet kommer att spela en oundgänglig roll.

”Professionalism är lika lite som kunskap en ägodel som människan erövrar och sedan tryggt besitter. Snarare ligger det i samspelet mellan fakta och insikter som man redan tillägnat sig och det nya som man försöker förstå och införliva med sin egen tankevärld.” skriver Johannes Åman i DN den 9 augusti 2013. Det viktiga är inte examen och den legitimerande yrkestiteln och sedan är allting klart, utan det livslånga lärandet. Det sker i den lilla gruppen, i teamet på ritsalen, i studion och på kontoret. Problemlösning består av replikskiften, av växelverkan mellan människor. Kunskapen bärs inte av den svartklädde designhjälten ensam. Den bärs av den lilla gruppen med sin kollektiva intelligens.

”…arkitektur är ett resultat av kollektiva insatser. Det ställer nya krav på hur vi organiserar vårt arbete, och vi måste etablera modeller för kontinuerlig utveckling av våra processer för att kunna möta ständigt nya utmaningar. Vi kan inte endast fokusera på den konkreta uppgiften framför oss, utan måste också försäkra oss om att vårt dagliga arbete även omfattar innovation, kvalitetssäkring och erfarenhetsåterföring.” diskuterar Jonas Runberger i boken ”Arkitekters verktyg”.

Därmed blir frågan om kunskapsdelning (knowledge sharing) central även för arkitektföretagen. Det handlar om att systematiskt lära i och från projekt i projektorganiserad verksamhet. Att bygga en kunskapsorganisation som förmår arbeta tvärs projekten. Ingen enkel uppgift eftersom alla medarbetare med tunnelseende fokuserar de egna pågående uppdragen. Men inget företag kommer längre undan uppgiften att bygga om sin organisation så att den gynnar reflektion och kunskapsdelning mellan medarbetarna.

Det finns också fina exempel på hur detta kan göras. Vid symposiet ”The Changing Shape of Practice – Integrating Research and Design in Architectural Practice” på Chalmers den 20 september i år redovisades sådana exempel från arkitektföretagen 3xN, KieranTimberlake, Helen & Hard, Foster & Partners och White. Det är kontor som utvecklar nya arkitektoniska uttryck och lösningar genom research by design. Det stämmer med mina egna erfarenheter, att det behövs en särskild studio i studion som arbetar med research, kontinuerligt och målmedvetet och som pallar trycket från alla dem som arbetar i linjen och har bråttom. Dessa företag har det gemensamt att de nätverkar inom det egna företaget för att implementera den nya kunskapen direkt i projekten där praktikerna har sitt primära intresse. Och ofta är det i projekten som kunskapsbehoven först uppenbaras. De här företagen expanderar också sin intelligens genom externa samarbeten, bland annat med forskare.

Så istället för att fundera över hur man först kan anpassa forskningen efter praktiken ska man, enligt min mening, organisera arkitektföretagen så att de öppnar sig för ny kunskap och blir systematiskt kunskapande och därför söker efter aktuella forskningsresultat och samarbeten med forskare. Det kommer i sin tur att medföra att forskarna vidareutvecklar sina arbetsformer i takt med att de lär av samarbetet med praktikerna. Praktiker kommer att söka sig till forskningen och forskarutbildningen. Och forskare kommer att söka sig till företagen. Båda parter med respekt för varandras integritet och professionalism.

Men det enskilda arkitektföretaget är sällan starkt nog att klara sin kunskapsförsörjning ensamt. Det behövs en samverkan mellan arkitektföretagen och en samfinansiering av de stora forsknings- och utvecklingssatsningarna, där egennyttan något får stå tillbaka för den större gemensamma nyttan för branschen. Arkitektföretagen och byggandets många företag bildar tillsammans med forskningsfinansiärer och universitet ett samhällsbyggandets innovationssystem, som i sin tur utgör en del i den internationella forskningen och utvecklingen. Men det börjar som sagt hos den enskilde arkitekten som vill införliva ny kunskap i sin tankevärld.

KÄLLOR: Örjan Wikforss föredrag på arkitekternas Forskningsforum 2013: Forskningsnära praktik .
Blogginlägget Praktiknära forskning – vad är det?
Jonas Runberger, Arkitekters verktyg, Arkus 2012.

Taggad , , , , ,

Praktiknära forskning – vad är det?

Uttrycket praktiknära forskning dyker upp i olika sammanhang och används på olika sätt. Förvirrande, men kanske också nödvändigt under en tid av diskussion om dess innebörd.

Praktiknära används ibland helt enkelt för att beteckna lätt tillgänglig, omedelbart användbar och ”nyttig” kunskap. Praktiknära forskning kallas då det utvecklingsarbete som bedrivs av praktikerna själva, utan anspråk på användning av vetenskaplig teori och metod. Resultaten förväntas i första hand vara relevanta och kunna komma till användning snabbt. Redovisningen sker utan vetenskaplig kvalitetsgranskning. Pålitligheten och generaliserbarheten blir en senare fråga, som får avgöras vid tillämpningen av resultaten.

Praktiknära kan också förstås så, att det ligger ett värde i sig att praktiker forskar. Inom lärarkåren pågår en diskussion om praktiknära forskning som en väg till individuell förkovran och höjning av läraryrkets status. Evidensbaserad praktik avser bättre underbyggda metoder inom skola, vård och omsorg. Inom elitidrotten talar man om praktiknära forskning när man systematiskt följer upp och utvecklar olika träningsmetoder.

Praktiknära är också en benämning på vetenskaplig forskning som har praktiken som forskningsfält. Betydande delar av arkitekturforskningen är praktiknära, då den har arkitektpraktiken som forskningsfält. Projektforskningen inom ämnet företagsekonomi är ett annat bra exempel.

Praktiknära vetenskaplig forskning syftar bland annat till att beskriva och förstå vad praktiker gör, under vilka förutsättningar de arbetar, vilken kunskap och vilka metoder de tillämpar. Den leder ofta fram till intressanta resultat för praktikerna; den ger insikt och förståelse och utgör därmed en god grund för utveckling av praktiken. Men resultaten kan också bestå i begreppsutveckling, nya teorier och metoder som inte är omedelbart omsättbara i praktiken, utan ett led i en långsiktig kunskapsuppbyggnad. Praktiknära vetenskaplig forskning har ett kritiskt perspektiv och resultaten verifieras genom den vetenskapliga processen och artikelpublicering. Resultaten ska alltså vara såväl relevanta och väl underbyggda som spårbara.

Praktiknära vetenskaplig forskning är också ett sätt att inbjuda och involvera praktikerna i forskningsprocessen, att inte bara forska om eller för praktiken, utan också med praktikerna. Samarbetet kan drivas mycket långt. Det finns goda exempel på vetenskapliga artiklar som är samförfattade av forskarna och (de studerade) praktikerna. Samverkan vid implementering och uppföljning av resultaten är ett annat exempel.

Rollerna kan också vara omvända, som i viss konstnärlig forskning där praktikern – till exempel konstnären eller arkitekten – är forskare och forskaren är (forskar-)praktikern som deltar med teori- och metodkunskap.

Den dubbla användningen av begreppet praktiknära leder inte sällan till onödiga missförstånd. Båda typerna av kunskapsutveckling behövs, men det är inte självklart att kalla praktikernas kunskapsutveckling för forskning. Det kunde kanske vara klokt att återupprätta det fina begreppet utvecklingsarbete – det kan i bästa fall öka tydligheten i diskussionen. Den är inte av en slump som vi talar om R & D, Research and Development. När FoU ersätts av FoI, Forskning och Innovation, är risken att ett viktigt led faller bort.

Låt oss också sätta in begreppet utvecklingsarbete i forskningsprocessen som helhet. Processen brukar beskrivas så att grundforskning följs av tillämpad forskning som i sin tur följs av utvecklingsarbete och implementering. Ur en grundläggande forskning uppstår i bästa fall frön till innovationer. Man kan dock vända på detta. Forskningsuppgiften kan komma direkt ur praktiken.

En praktiker ställs inför en problemställning som inte kan lösas ur erfarenheten. Det visar sig att det inte heller räcker med att fråga en kollega. Information måste samlas in från internet, tidskrifter, litteratur och forskningsrapporter. En utredning måste till. Befintlig kunskap sammanställs på ett för problemställningen användbart sätt, men det händer att inte heller detta räcker för att lösa uppgiften. Ett moment av ny kunskap måste till och ett utvecklingsarbete dras igång. Det kan emellertid nu visa sig att det saknas grundläggande kunskap: det saknas begrepp, teorier och metoder för att lösa problemet. En forskningsuppgift har därmed formulerats.

Ett exempel på detta är uthållig stadsutveckling som man försöker gripa sig an genom en stor satsning på utvecklingsarbeten i konkreta byggprojekt i kommunerna. Det saknas dock användbara definitioner av begreppet uthållig, samt mått och kriterier för utvärdering. Eventuella framsteg går därför inte att verifiera. Det behövs grundläggande forskning för att kunna lösa en oerhört angelägen problemställning som har uppstått ur praktiken. Motsättningen mellan teori och praktik är skenbar, båda är delar av samma helhet.

Taggad , , ,