Etikettarkiv: statens konstråd

Från verk till gestaltning

verk till gestaltningAtt konst i offentliga rum engagerar är Susanna Arwins staty av damen med handväskan i Växjö ett aktuellt exempel på. Regeringens ännu frysta budgetsatsning på konstnärlig gestaltning i boendemiljöer reser frågan om konst som enskilda verk och tillägg eller integrerad gestaltning.

Hur kan vi ta oss från knappa miljöer kompletterade av enstaka konstverk till gestaltade livsmiljöer det sjunger om? Hur långt kan man driva samverkan mellan olika aktörer i syfte att nå fram till en integrerad arkitektonisk och konstnärlig gestaltning i stadsbyggandet? Kan den konstnärliga processen i sig skapa länkar mellan medborgare och stadsutvecklare?

Dagens sätt att organisera byggprojekt rymmer avsevärda svårigheter att åstadkomma integrerad gestaltning, men bär paradoxalt nog samtidigt på möjligheterna att nå dit.

Svårigheterna är de många strikta gränser mellan aktörerna som rigid projektledning ofta förorsakar. Och som effektivt håller konsten borta från byggprocessen fram tills dess det är dags att hänga tavlan på väggen som utsmyckning.

Möjligheterna ligger dels i friheten att välja ut och kombinera kompetenser, dels i projektkommunikationens suveräna problemlösningsförmåga. Men då måste den konstnärliga kompetensen finnas med i byggandets huvudprocesser från allra första början.

”Jag bedömer det jag ser, ingenting annat”. Så svarade konstkännaren Ulf Linde en arkitekt som ville förklara varför det nybyggda huset såg ut som det gjorde, vad som hade hänt på vägen och vad som hade kompromissats bort.

Det vi ser och upplever med våra sinnen är alltid rumsligt, har alltid en fysisk dimension, är alltid till sist en fråga om arkitektur och stadsbyggnad och en del av vår kultur. Det vi förnimmer formar vår uppfattning om vår tid och vårt samhälle och vår framtid. Det har också en tidsdimension: minnet av hur det var och hur det förvandlas. Blir det till det bättre?

När människor tar byggda miljöer i bruk, är det fogarna, ägogränserna, förvaltningsgränserna och kompetensgränserna som ställer till det och förstör helheten och den praktiska användbarheten. Helheten är aldrig en enskild aktörs ensak. En bra plan är resultatet av flera aktörers förmåga att samverka, men också att därefter faktiskt lyckas bygga det tänkta, planerade och överenskomna.

Det är de allmänna platserna, gaturummen, torgen och parkerna som bildar stadens grundstruktur. I ett allt mer avreglerat, marknadsorienterat och föränderligt samhälle där många enskilda aktörer driver förändringsprojekt är det mer angeläget än någonsin med en sammanhållande samhällsplanering på översiktlig och detaljerad nivå som medverkar till att över tid skapa väl fungerande helheter. Det gäller att finna en balans mellan enskilda och allmänna intressen. Att åstadkomma god samverkan över olika ansvarsgränser är därför en nyckelfråga vid gestaltning av offentliga miljöer.

Samarbete och samverkan är positivt laddade värdeord som få ifrågasätter. Men vad betyder samverkan? Det är uppenbart att det är något frivilligt, som ligger utanför bindande avtal med juridiska och ekonomiska konsekvenser. Genom samverkan ska man kunna åstadkomma något mer än vad en enskild aktör kan och det ska vara till nytta för alla medverkande. Tanken är att en kombination av flera kompetenser ger större möjligheter att finna goda lösningar och genomförandemöjligheter. Men många medverkande aktörer ställer också krav på organisering och ledarskap.

Anledningen till att det krävs ett tydligt ledarskap är att frivillig samverkan handlar om att finna och bjuda in alla aktörer, att samla dem för att gemensamt formulera en idé, vision och strategi för arbetet. Det är viktigt att det finns en framdrift i arbetet, att alla kan se att olika mått och steg vidtas som leder vidare. Någon måste inledningsvis kunna visa de ömsesidiga fördelarna av samarbetet och att det är värt alla ansträngningar och uppoffringar.

Det handlar inte minst om att ha ekonomiska resurser och kunna ta en viss risk i ett inledande skede, för att på så sätt ge de andra aktörerna tid och möjlighet att mobilisera sina resurser. När bollen väl är i rullning kan samverkansprojekt utvecklas till mycket kraftfulla organisationer som kan åstadkomma förändring. Den som törs kan ta rulltrappan ned och se på stationerna i tunnelbanan i Stockholm eller Citybanan i Malmö.

För att arkitektonisk och konstnärlig gestaltning inte ska stanna vid tillägg, utan utgöra en integrerad del av det byggda resultatet måste även gestaltningsarbetet integreras i projektorganisationen. Men de ekonomiska och tekniska aspekterna tar ofta överhanden. Här krävs förändringar från två håll. Dels måste arkitektonisk och konstnärlig gestaltning bli en naturlig del av byggandets huvudprocesser, dels måste dessa processer anpassas så att de till fullo tar vara på gestaltningskunskapen.

Gestaltningsfrågorna måste medvetandegöras. Det är först när de är formulerade i ord som de kommer att kunna finnas med i huvudprocesserna och i byggandets olika styrdokument vid upphandling och kvalitetskontroll. Projektledare och andra aktörer måste utbildas i hur de kan medverka till att gestaltningsintentionerna nås. Ingen ska kunna blunda för resultatet. Det räcker inte med att det blev uthyrt, likgiltiga miljöer har vi redan nog av.

Decemberöverenskommelsen innebär att vi nog kan förvänta oss att kulturministerns planerade satsning på 230 miljoner till kulturverksamhet och konstnärlig gestaltning i boendemiljöer dyker upp i budgeten framöver. Det är angeläget, därför att konst engagerar. Både som enstaka verk och intervention och som integrerad gestaltning av våra gemensamma rum.

Länk till boken ”Konsten att gestalta offentliga miljöer – samverkan i tanke och handling”

Mer att läsa om stadsutveckling på Statens konstråds hemsida

Detta inlägg publiceras samtidigt på Archileaks

Märkt , , , ,

En läkande miljö II

En läkande miljö II

Vad är en läkande miljö? Frågan har sysselsatt mig hela hösten. Skogspromenaden dagen då den första ishinnan la sig på pölarna och återspeglade blå timmen gav ett svar. Naturens förmåga att hålla samman alla färger och former. Skogens rum som får mig att andas ut. Anspänningen som släpper.

I en läkande miljö finns inga lösa trådar, lärde mig Ann-Sofi Högborg. Ett sjukhus är förvisso en inrättning för vårdproduktion, men det är också här människan upplever sina svåraste stunder. Med konst visar man respekt och skänker värdighet. Inför konsten rätar vi på ryggen och håller kroppen i annan ställning. Kanske har den på så sätt en läkande funktion, sa Magdalena Malm när vi startade arbetet med gestaltningsprogrammet för Akademiska sjukhuset i Uppsala.

De sjukhusmiljöer jag har mött domineras helt av vårdproduktion och ständig byggverksamhet. Utemiljön är en enda röra, den hänger inte ihop. Miljön stöder inte den enskilda människan som känner oro inför besöket och beskedet. Oro inför väntandet och bemötandet. Oro inför resultatet av behandlingen. Oro för den anhörige. Oro inför återbesöket. Oro inför framtiden.

Forskaren Suzanne de Laval har hittills mött 130 personer under sina många gåturer i ur och skur på Akademiska i höst; barn, ungdomar, personal, patienter, anhöriga, sjukhusvärdar, studenter, stadsbor, sjukhusledning, skyddsombud, projektledare.

Så här berättar en patient: ”Människan blir så förminskad här. Sådana här hus är ju inte bra för den som ska växa igen, för den som redan är stukad. Ingenting hänger ihop. Allting är så splittrat.”

”Jag har ju haft cancer. När man får beskedet behöver miljön stötta en i högsta grad. Under konvalescensen har jag blivit uppmärksam på något som de flesta inte tänker på förrän det blir skarpt läge. Det är hur viktigt rummet är.”

”Grundläggande för en läkande miljö är för mig att patienten ska förnimma att någon har tänkt med omtanke och omsorg på att alla människor oberoende av skick ska vara välkomna och trygga här.”

”Utanför ingång 85 ser jag nästan bara träd. Det är så lugnande. Just nu är det alldeles tyst. Lyssna på vattnet, regnet. Det är välgörande, jag kan känna att min andning blir lugnare rent fysiskt.”

Märkt , , ,

En läkande miljö

”Med konst i den offentliga miljön behöver man inte hitta till museet. De värden som följer med konsten är viktiga i vården. Ett sjukhus är förvisso en inrättning för vårdproduktion, men det är också här människan upplever sina svåraste stunder. Med konst visar man respekt och skänker värdighet. Inför konsten rätar vi på ryggen och håller kroppen i annan ställning. Kanske har den på så sätt en läkande funktion. Ett projekt som från början väger in konstens möjligheter har stor potential att åstadkomma något fint. Det här är ett av våra mest spännande projekt”. Så inledde Statens konstråds direktör Magdalena Malm startseminariet för arbetet med ett gestaltningsprogram för den offentliga miljön vid Akademisk sjukhuset i Uppsala. Landstinget och Akademiska samverkar kring frågan hur sjukhusstaden mitt i Uppsala ska utvecklas. Gestaltningen av Akademiska är också ett av projekten i det statliga uppdrag som Statens konstråd, Riksantikvarieämbetet, Boverket och Arkitekturmuseet driver under åren 2010 – 2013 med temat Samverkan om gestaltning av offentliga miljöer.

Visionen för Samverkan om gestaltning av offentliga miljöer är att långsiktigt stärka den arkitektoniska och konstnärliga gestaltningen av offentliga byggnader, platser och landskap. Genom att utgå från en helhetssyn som väger samman arkitektoniska och konstnärliga perspektiv med tekniska, ekonomiska och sociala målsättningar ska gestaltningsperspektivet bli ett självklart inslag i både planeringen och utformningen av offentliga miljöer.

KÄLLA: http://www.statenskonstrad.se/se/Menu/Samarbeta/Samverkan-om-gestaltning-av-offentliga-miljoer/Akademiska-sjukhuset-Uppsala-lans-landsting

Märkt , , , , , ,