Etikettarkiv: Stefan Attefall

Kaplan = Attefall

pblEtt år efter det att Mehmet Kaplan utsågs till bostads- och stadsutvecklingsminister har han pressats tillbaka så till den grad att han nu låter som den borgerliga alliansens tidigare bostadsminister Stefan Attefall. ”Förenkla reglerna, snabba på processerna”.

Lika lite som Stefan Attefall tycks Mehmet Kaplan kunna styra över de reella möjligheterna att få fart på bostadsbyggandet. De ligger på finansdepartementets bord. Återstår då att rucka på enstaka regler i plan- och bygglagen och skälla på kommunerna.

Tanken med en stadsutvecklingsminister var alldeles lysande. Att i en tid med ett mycket stort behov av nya bostäder till överkomliga priser se till att det som byggs blir socialt väl fungerande stadsmiljöer med korta avstånd och väl utbyggd kollektivtrafik.

När det ska byggas mycket och fort är det särskilt viktigt att bygga med användning av bästa tänkbara kunskap och erfarenhet. Just därför att det ska kunna gå fort utan att det blir fel. Dels för att undvika byggkatastrofer, fusk och fiffel, dels för att nyproduktion av en halv miljon bostäder på kort tid kan hjälpa eller stjälpa klimatomställningen.

Hur har vi då i alla tider byggt upp byggkunskapen, samlat och spritt den? Jo, just i form av ”regler” och ”processer” helt enkelt därför att de är ytterst effektiva former för kunskapsöverföring.

Regler som är till hjälp när man inte har tid eller råd att börja om från början varje gång och ta reda på precis allt man behöver veta för att kunna bygga så att konstruktionerna blir stabila och brandsäkra, hälsosamma och klimatskyddande för de boende.

Processer som syftar till att just det som är relevant för det aktuella projektet ska tas i beaktande så att riskerna för obehagliga överraskningar i ett senare skede minimeras och investeringen säkras. Och för att det enstaka huset ska placeras i ett sammanhang som skapar en väl fungerande helhet över tid.

Tar man bort regler och processteg utan att ersätta dem med annan form av kunskap ökar riskerna i projekten dramatiskt.

Mehmet Kaplan har fortfarande tid på sig att förvandla bostadsbyggande till stadsbyggande. Men då måste han skippa den billiga antiregelretoriken från Stefan Attefalls tid och istället välja att ta den verkliga fighten med finansdepartementet. Stadsmiljöavtalen är en lovande början.

Märkt , , , , , , ,

Äntligen rejäla tag i bostadsfrågan

Regeringen har beslutat tillsätta en parlamentarisk kommitté som ska utreda hur samordningen av bostadsförsörjningsfrågorna på regional och kommunal nivå kan förbättras och vad som bör ingå i fysisk planering på regional nivå. Regeringen anser att kommittén bör överväga ”hur arbetet för en positiv socioekonomisk utveckling i områden med utbrett utanförskap och boendesegregation bör samordnas med frågor om bostadsbyggande och den fysiska miljön i övrigt” liksom ”behovet av bättre samordning på regional nivå mellan frågor om bostadsbyggande, trafikinfrastruktur och kollektivtrafikförsörjning”. Kommittén bör analysera ”behovet av ökad samordning dels mellan regionala planer, program och strategier, dels mellan dessa och kommunernas översiktsplaner samt de kommunala riktlinjerna för bostäder”. När utredningsdirektiven presenterades av civil- och bostadsminister Stefan Attefall den 9 augusti tillade han att utredningen också ska ta hänsyn till regionala och lokala skillnader.

IVA-studien ”Staden i fokus” från 2010 granskade storstädernas aktuella översiktliga planering och berörd lagstiftning, främst Plan- och bygglagen och Miljöbalken. Studien visade bland annat att det svenska planeringssystemet präglas av fragmentering med bristande samordning som följd. Sverige saknar, till skillnad mot många andra länder, en övergripande fysisk planering med helhetsperspektiv på regional och nationell nivå. Den kommunala planeringen måste sättas in i ett större sammanhang så att sambanden med omvärlden blir tydligare. Det finns ett behov av gemensamma planeringsförutsättningar och tvärsektoriell samverkan på regional nivå och det behövs en politik som klargör ansvarsförhållanden på regional nivå. En bättre samordning mellan statlig, regional och kommunal nivå är en förutsättning för en bättre PBL-tillämpning. Bristande samordning förorsakar många av de hinder som idag fördröjer bostadsbyggandet. Det är också en förklaring till att så många påtalar behovet av regelförenkling och effektivisering.

Många kommuner saknar översiktsplaner. Som konsekvens skjuts många problem direkt till detaljplanenivå utan tillräckligt förarbete. IVA-studien fann anmärkningsvärt få kvantitativa och kvalitativa analyser i de översiktliga planerna, vilket medför att intressekonflikter och olika aktörsperspektiv förblir outredda. Det fördröjer bostadsbyggandet. Konflikterna tas alltför sent, nära byggstart, då de är riktigt svåra att hantera och tidsfördröjningar är som mest kostsamma.

En regional utvecklingsbild behövs. Det gäller att hushålla med mark- och transportresurser och att genomföra klimatomställningen. Det är inte rimligt att varje kommun gör sina bedömningar av befolkningsutveckling, sysselsättning och infrastrukturbehov på denna nivå. Det är också en fråga om att dela kostnaderna för all den kompetens som krävs för att kunna göra dessa bedömningar, beräkningar och analyser. Med en politiskt förankrad regional utvecklingsbild, baserad på underlag från de berörda kommunerna, kan den kommunala översiktsplaneringen fokusera på rumsliga och lokala frågor och förbereda för snabba byggbeslut. En fördjupad översiktsplan, på områdesnivå, kan brygga över dagens glapp mellan planering och produktion. Den är rumslig utan att vara alltför detaljerad vad avser byggnaderna. Den anger tydligt hur de allmänna platserna och gaturummen ska utformas och lämnar stort utrymme för detaljprojektering och effektiv produktion.

Med direktiven till den parlamentariska utredningen om regional planering har bostadsministern tagit ett rejält tag i frågan om att få fart på bostadsbyggandet. Hittills har lösningarna sökts i detaljer om regelförenkling. Alltför stora förhoppningar har knutits till den felaktiga bilden att man kan bygga bostäder som man bygger bilar och därför har man sökt lösningar i att likrikta byggandet. Stadsbyggande handlar till skillnad mot bilbyggande alltid och utan undantag om en unik plats, ett unikt mikroklimat, en unik social och kulturell situation. Det är det särpräglade som skapar städernas attraktionskraft, kultur och dynamik. Att tänka i ett regionernas Europa är att bejaka denna attraktionskraft.

KÄLLA: Regional planering och bostadsförsörjning, Dir. 2013:78.
Staden i fokus, Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA 2010.

Märkt , , , , , , , ,

Attefalls senaste

Många kommuner saknar översiktsplaner. Andra har översiktsplaner som är inaktuella eller inte används. Den nya plan- och bygglagen har påfallande svaga skrivningar om betydelsen av översiktlig planering. Som en konsekvens skjuts många problem direkt till detaljplanenivå utan tillräckligt förarbete och detta förorsakar många av de hinder som fördröjer bostadsbyggandet. Nu låter bostadsminister Stefan Attefall utreda ytterligare försvagningar av det svenska planeringssystemet. Enligt regeringsdirektivet ska utredaren analysera om det ”skulle kunna vara lämpligt att lätta på eller helt avskaffa kravet på detaljplan respektive bygglov”. Detta matchas inte med en motsvarande utredning om möjligheten att genom fördjupad översiktsplan eller områdesplan förbereda för ett snabbt plangenomförande. Av det tillhörande pressmeddelandet framgår vad det är fråga om: ”Många gånger när man prövar en detaljplan är förslagen väldigt lika de hus som redan byggts i närheten” och fortsätter ”I de fallen kanske man kan överväga att byggprojektet bara prövas en gång”. Systemet ska alltså premiera upprepning och enahanda byggande. En fördjupad översiktsplan på områdesnivå skulle kunna brygga över dagens glapp mellan planering och produktion. Det är helt orimligt att utan denna gå direkt på bygglov.

KÄLLOR: Tilläggsdirektiv till Utredningen om översyn av bestämmelserna om genomförande av detaljplan. Beslut vid regeringssammanträde den 15 november 2012.
Pressmeddelande från Socialdepartementet 15 november 2012.

Märkt , , , , ,