Etikettarkiv: värdeskapande arkitektur

Dags för arkitektledda byggprocesser

Två korsande processer Kort sagtDet behövs alternativ till den byggföretagsledda byggprocessen. De tjänstemannatäta byggföretagens byråkrati tynger byggandet på flera sätt. Det blir dyrt, omständligt och inte sällan fantasilöst. Samma formel upprepas gång på gång: håll arkitekter och teknikkonsulter i korta tyglar och framför allt håll dem borta från direkt samverkan med byggherren. Byggföretaget vill äga kunden ensam och göra produktionen till projektets huvudsak. Men det är den inte.

Projektets huvuduppgift är att finna ut vad som ska byggas, ett koncept som är ändamålsenligt, attraktivt, ekonomiskt och som håller över en byggnads hela livscykel. Det handlar om projektutveckling, inte produktion.

Byggproduktionsprocessen korsar projektutvecklingsprocessen på en enda punkt: i produktionen. Men för kunden är det naturligtvis projektutvecklingen som är huvudsaken. Det är ju där värdet skapas som motiverar investeringen.

Det är att komma underfund om vilka lokaler som är bäst lämpade för kundens kunder, att finna den rätta platsen och förvärva den bästa tomten, att förhandla om byggrätter och lösa finansieringen, att välja arkitektoniskt och tekniskt koncept och ordna myndighetstillstånd, att projektera täta bygghandlingar som säkrar att det tänkta blir det byggda i varje detalj, att välja ett byggföretag man kan lita på och noggrant följa produktionen, att marknadsföra, hyra ut och förvalta under lång tid. Ja, att besvara frågan ”vilken byggnad blir en hit?” är något annat än att bygga den.

Byggproduktionsprocessen gäller handel i flera led – och att kunna hantera den mäktiga materialindustrin – med inköp och logistik, plattformsutveckling, produktionsplanering, produktion och överlämnande. En kort parentes i en byggnads livscykel, förvisso viktig men sett ur användarens perspektiv relativt snabbt övergående.

De två processerna har helt olika logiker och ställer helt olika krav på kompetens. Projektutveckling är en sökprocess i flera steg där kunden måste ha möjlighet att växla mellan olika alternativ och kunna skala upp och ned eller gå in och ur processen utan stora förluster, byta perspektiv gång på gång fram till den punkt då beslutet kan tas: att starta produktionen. Det är en designprocess där svaren inte är givna av omständigheterna. De söks genom upplösning och omformulering av en preliminär problemställning. Riskfyllt ja, men det är bara genom att ta risk och våga tänka nytt som nya värden kan skapas.

Att göra produktionen till projektets huvudfråga i ett alltför tidigt skede är att kollra bort kunden. De tidiga skedena kräver helt andra kompetenser än vad produktionen gör. Att ensidigt sätta produktionen i fokus innebär att fel kompetenser tynger processens tidiga skeden. Processen blir som en framtung eka, där alla ska stå i fören och peka med risk att hela ekipaget kapsejsar.

Det är hög tid att arkitektkontoren kompletterar sina kompetenser med projektledning och ekonomi och erbjuder en arkitektledd byggprojektutvecklingsprocess. För den som är snabbfotad öppnas nu möjligheter att organisera och leda agil projektutveckling med just de kompetenskombinationer som behövs vid varje tillfälle.

Källa och illustration: Bearbetning efter Göran Sundell ”Handel och byggproduktion” i Byggandets informationsteknologi, red. Örjan Wikforss, Svensk Byggtjänst 2003.

Detta inlägg publiceras samtidigt på Archileaks.

Märkt , ,

Arkitektoniska innovationer

Det finns en enkel tumregel i arkitektarbetet: alla bra projekt ska innehålla minst en överraskning. Någonting nytt och iögonenfallande som förstärker funktionaliteten och förhöjer rumskänslan. Arkitekturens uppgift är inte primärt att lösa den förelagda problemställningen, utan att lösa upp den och omformulera den, så att den slutligen valda lösningen kan tillföra nya värden. I en ständigt pågående strävan efter nya värdeskapande arkitektoniska lösningar visar sig vissa vara omvälvande. Vi kan i efterhand se hur de har växt fram och är resultat av utvecklingsprocesser. De är från början lovande idéer som skiljer sig från tidigare lösningar, vinner spridning och visar sig fungera väl.

Arkitektoniska innovationer handlar om diskontinuitet. De bryter med samtida uppfattningar om lämpliga arkitektoniska lösningar och gör dem i ett slag föråldrade och omöjliga. Diskontinuitet är ett ord som Finn Werne (1997, s. 123 ff.) använder om ismen som revolt och kamp om inflytande. Arkitektur handlar om mötet mellan människa, rum och föremål. Arkitektoniska innovationer rör inget mindre än just detta möte. Tidsdimensionen är viktig för att förstå de nya idéernas ursprung och sociala sammanhang. Arkitekturhistorien berättar också om sambanden mellan ingenjörskonstens landvinningar och den nya arkitekturen: valvbågen, den förspända betongen, stål- och glaskonstruktionerna. Men även om betydelsen av nya beräkningsmetoder, representationsformer och digitala tekniker. De är exempel på tekniska innovationer som har utvecklat arkitekturen.

Med stöd av Finn Werne kan man kanske uttrycka det så att arkitektoniska innovationer är från början nya föreställningar, tänkesätt, metoder och modeller som utan att vara säkrade används i hopp om att de ska leda till något nytt. Innovationsläran lär oss att innovationer bygger på kunskaper (fakta) och aktivt kunskapande (undersökningar), metoder för nytänkande (kreativitet) och genomförandeförmåga (systematik). Det handlar inte om det geniala infallet i första hand, utan om just aktivt kunskapande och systematiskt arbete.

KÄLLA: Finn Werne (1997) Arkitekturens ismer. Arkus och Arkitektur Förlag.

Märkt ,