Vad är en läkande miljö? Frågan har sysselsatt mig hela hösten. Skogspromenaden dagen då den första ishinnan la sig på pölarna och återspeglade blå timmen gav ett svar. Naturens förmåga att hålla samman alla färger och former. Skogens rum som får mig att andas ut. Anspänningen som släpper.
I en läkande miljö finns inga lösa trådar, lärde mig Ann-Sofi Högborg. Ett sjukhus är förvisso en inrättning för vårdproduktion, men det är också här människan upplever sina svåraste stunder. Med konst visar man respekt och skänker värdighet. Inför konsten rätar vi på ryggen och håller kroppen i annan ställning. Kanske har den på så sätt en läkande funktion, sa Magdalena Malm när vi startade arbetet med gestaltningsprogrammet för Akademiska sjukhuset i Uppsala.
De sjukhusmiljöer jag har mött domineras helt av vårdproduktion och ständig byggverksamhet. Utemiljön är en enda röra, den hänger inte ihop. Miljön stöder inte den enskilda människan som känner oro inför besöket och beskedet. Oro inför väntandet och bemötandet. Oro inför resultatet av behandlingen. Oro för den anhörige. Oro inför återbesöket. Oro inför framtiden.
Forskaren Suzanne de Laval har hittills mött 130 personer under sina många gåturer i ur och skur på Akademiska i höst; barn, ungdomar, personal, patienter, anhöriga, sjukhusvärdar, studenter, stadsbor, sjukhusledning, skyddsombud, projektledare.
Så här berättar en patient: ”Människan blir så förminskad här. Sådana här hus är ju inte bra för den som ska växa igen, för den som redan är stukad. Ingenting hänger ihop. Allting är så splittrat.”
”Jag har ju haft cancer. När man får beskedet behöver miljön stötta en i högsta grad. Under konvalescensen har jag blivit uppmärksam på något som de flesta inte tänker på förrän det blir skarpt läge. Det är hur viktigt rummet är.”
”Grundläggande för en läkande miljö är för mig att patienten ska förnimma att någon har tänkt med omtanke och omsorg på att alla människor oberoende av skick ska vara välkomna och trygga här.”
”Utanför ingång 85 ser jag nästan bara träd. Det är så lugnande. Just nu är det alldeles tyst. Lyssna på vattnet, regnet. Det är välgörande, jag kan känna att min andning blir lugnare rent fysiskt.”
Kort sagt 
Vi har precis byggt en läkpark för barnen. Många ställen känns som baksidor, bortglömda. Man vill snabbt bort därifrån. Vi måste integrera förbättringsarbetet i det normala jobbet. Det skall finnas en röd tråd vid planering och genomförandet av projekt. Idéer som gör att vi tvingas till nytt tänk.
Mycket glad åt din så väl formulerade och tydligt beskrivande text, den fångar verkligen kärnan, citaten mycket talande. Och därmed uppmanande.