Bostadsbristens orsaker söks av regeringen i villkoren för byggproduktionen. Av andra i finansiering och markpolitik. När ingen vill ta risken att investera i bostäder för dem som har det svårast växer problemen dag för dag. Men det finns också en annan orsak. Det är avsaknaden av kunskapsutveckling och nytänkande kring alternativa boendeformer.
Forskningspolitik är ett hett politikområde därför att det man väljer att satsa på får konsekvenser i alla led. Och det man avstår ifrån sjunker i betydelse. Det var inte bara bostadsdepartementet som avvecklades när den borgerliga regeringen tillträdde 1991. Byggforskningen lades också ned och med den finansieringen av den bostadsforskning som hade gjort Sverige till ett föregångsland inom bostadsbyggande.
Bostadsforskningens rötter går tillbaka till 1940-talet och dess kvinnliga pionjärer Carin Boalt och Brita Åkerman som med mod och envishet drev fram en forskning som tog användarens perspektiv på bostaden och boendet. De ville att de boende – inte minst kvinnorna som då arbetade i hemmet – skulle få en starkare ställning gentemot producenterna. En konsumentmakt som skulle komma att få stor betydelse för utformningen av bostaden och dess praktiska funktioner och utrustning.
Resultatet blev ytekonomiska lägenheter med väl genomtänkta planlösningar som gjorde drömmen om en egen god bostad möjlig att uppnå för alla. Än idag tillhör dessa bostäder de mest eftertraktade.
Till en början starkt ifrågasatt kom deras forskning att få betydelse även för svensk exportindustri när företag som Electrolux kunde presentera användarvänlig hushållsutrustning baserad på deras forskningsresultat och utvärderingar. Det var alltså ett helt innovationssystem som skrotades när bostadsforskningen medvetet ströps på 1990-talet och forskarna bokstavligen fick lämna institut och universitet.
Den kanske största negativa konsekvensen av detta idag är avsaknaden av aktuell kunskap om olika alternativa boendeformer för ett mångkulturellt samhälle. Då kunskapade man om studentboende, generationsboende, kollektivt boende, äldreboende, vårdboende och boenden tillgängliga för alla. Nu vet vi att marknaden aldrig tog över ansvaret för denna kunskapsutveckling. Den samlade kunskapen gick upp i rök. Det har bidragit till att de bostadssökande har en svag ställning, vilket hämmar drivkrafterna till produktutveckling och konkurrens.
Följden av detta är enahanda, konventionella och dyra bostadsrättslägenheter. Ingen törs pröva någonting nytt så länge samma planlösning kan krängas gång på gång. Kundnöjdhetsindex från en liten homogen kundgrupp är inte detsamma som en oberoende, kritisk forskning som granskar det byggda ur de bostadssökandes perspektiv.
Vi behöver nu veta så mycket mer om en mångfald alternativa boendeformer och boendegemenskaper. Ett aktivt kunskapande om boende – och inte bara om byggproduktion – är en förutsättning för en fungerande bostadsmarknad.
Detta inlägg publiceras samtidigt på Archileaks.
Kort sagt 
Bra artikel och nytillskott i debatten! Svältfödd forskning och konservativ utformning gynnar inte arkitektonisk utveckling och en anpassning av olika familjesituationer och boendebehov.
Tack Örjan. Du har så rätt. Till skillnad från många andra branscher är kunskapen om kunderna kraftigt eftersatt. Vi ser det i nybyggda områden utan dagis och skolor som till allas överraskning befolkas av barnfamiljer och bland ungdomar som inte kan få egen bostad. Vi kommer att få se det ännu mer när omsorg om äldre sköts i vanliga bostäder och många äldre lever mycket längre än i dag. Demografi och behoven i livscykeln är några få av de riktigt robusta planeringsfaktorerna i en snabb och dynamisk utveckling av städerna. Det finns säkert personer inom både kommuner och bostadsbolag som vet detta. Antar att kunskapen fastnar i brist på systemsyn och underlappande ansvarsområden. Eller?
Hälsningar
Kerstin
Ja, det är dags för fler beställare/byggherrar som företräder olika slags boendeformer att göra entré. Producenter som också tar på sig byggherrerollen riskerar att sätta produktionstekniken och AlltLikaHuset före användbarheten.
Bra Örjan. Att bostadsutformningsreglerna för bostäder som byggs idag baseras på utdaterad kunskap är ett bekymmer. Det är dags att byggreglerna anpassas för andra än 1940-talets hemmafruar. Även bostadsproducenterna och arkitekter borde utmana sitt nedärvda bostadsutformningstänk.
Det behövs både utvärderingar, systematiskt utvecklingsarbete och idérikt experimentbyggande; samtida förebilder som gör det uppenbart att de dåtida lösningarna är alldeles omöjliga för vår tids behov. Arkitekterna borde ta tag i detta själva och inte sitta och vänta på beställningar.
Håller med Örjan. Det får dock inte bli en renässans för social ingenjörskonst då man genom forskningsstudier i uppbyggda labbmiljöer kom fram till exakt hur högt köksbänken skulle vara och hur långt det få vara från diskho till spis etc.
Tänker mig vår tids ”research by design” – utvecklingsarbete och nytänkande kring nya boendeformer och inspirerande koncept.