Nästa byggskandal

Sex erfarna byggforskare vid Lunds Tekniska Högskola har skrivit en mycket uppseendeväckande artikel i Svenska Dagbladet. ”Frågan är inte om det blir en ny byggskandal (efter de enstegstätade fasaderna) utan snarare när nästa stora avslöjande om brister i byggandet kommer”.

Trots en serie allvarliga byggfel, byggen som rasat och människor som förolyckats eller skadats svårt fortsätter byggbranschen ”att implementera nya eller modifierade produkter och lösningar utan att först ha testat dem på ett objektivt och kvalificerat sätt”.

Anledningen är, enligt artikelförfattarna, att branschen utgör ”en summa av ett antal särintressen där alla vill tjäna så mycket som möjligt på sin produkt eller tjänst”. Kvaliteten på tekniska lösningar blir underordnad dessa starka särintressen. Allmänintresset däremot – alla som behöver någonstans att bo – har en alltför svag ställning inom husbyggnadssektorn.

Med ett kraftig ökat byggande inom de närmaste åren finns risk att kvalitetsproblemen ökar. Därför är en oberoende byggforskning i allmänhetens tjänst nödvändig.

Men även innanför universitetens väggar dominerar särintressena på allmänintressets bekostnad, enligt författarna. De ger en bild av villkoren för byggforskningen som står i direkt motsats till vad vi i allmänhet förväntar oss av forskning vid universitet. ”I dag är universitetens forskare bundna till att genomföra tillämpad byggteknisk forskning med samfinansiering från olika särintressen. Så kan vi inte ha det”. De vill därför stärka Boverkets kritisk granskande roll, inrätta en oberoende byggkommission, stärka konsumenternas ställning och ändra principerna för forskningsfinansiering.

Två parallella händelsekedjor har succesivt resulterat i denna situation.

Dels förändringen av universitetens styrning till ren linjeorganisation, nedskurna fakultetsanslag och ökade krav på institutionerna att finna egen finansiering direkt från näringslivet. Dels en föreställning om att universiteten ska syssla med förment ”nyttig” forskning och att det är särintressena som definierar vad som är ”nyttigt”. Särintressena har också varit mycket aktiva under lång tid med att driva sina frågor.

Sammantaget har detta lett till att forskarna nu alltså själva ställer sig frågan vart den forskning tog vägen som granskar det byggda resultatet ur allmänhetens perspektiv. Den kanske allvarligaste konsekvensen är att det saknas en gedigen kunskapsgrund inför byggandet av 700 000 nya bostäder på tio år.

Det är inte så konstigt att företag som finansierar forskning vill delta i projekt som verkar kunna ge något tillbaka snabbt. Det konstiga är att inte detta slags forskning balanseras av oberoende, kritisk, grundläggande och nyskapande forskning i större utsträckning.

Och det faller delvis tillbaka på forskarsamhället som måste argumentera lika kraftfullt och övertygande som de artikelförfattare som här varnar för nästa byggskandal. Det är hög tid eftersom regeringen ska presentera nästa forskningspolitiska proposition redan nu i höst.

Visste ni förresten att enstegstätade fasader fallerade i Nordamerika tio år innan de började införas i stor skala här i landet?

Inlägget publiceras även på archileaks.se

Bostadskatastrofens glömda orsak

Bostadsbristens orsaker söks av regeringen i villkoren för byggproduktionen. Av andra i finansiering och markpolitik. När ingen vill ta risken att investera i bostäder för dem som har det svårast växer problemen dag för dag. Men det finns också en annan orsak. Det är avsaknaden av kunskapsutveckling och nytänkande kring alternativa boendeformer.

Forskningspolitik är ett hett politikområde därför att det man väljer att satsa på får konsekvenser i alla led. Och det man avstår ifrån sjunker i betydelse. Det var inte bara bostadsdepartementet som avvecklades när den borgerliga regeringen tillträdde 1991. Byggforskningen lades också ned och med den finansieringen av den bostadsforskning som hade gjort Sverige till ett föregångsland inom bostadsbyggande.

Bostadsforskningens rötter går tillbaka till 1940-talet och dess kvinnliga pionjärer Carin Boalt och Brita Åkerman som med mod och envishet drev fram en forskning som tog användarens perspektiv på bostaden och boendet. De ville att de boende – inte minst kvinnorna som då arbetade i hemmet – skulle få en starkare ställning gentemot producenterna. En konsumentmakt som skulle komma att få stor betydelse för utformningen av bostaden och dess praktiska funktioner och utrustning.

Resultatet blev ytekonomiska lägenheter med väl genomtänkta planlösningar som gjorde drömmen om en egen god bostad möjlig att uppnå för alla. Än idag tillhör dessa bostäder de mest eftertraktade.

Till en början starkt ifrågasatt kom deras forskning att få betydelse även för svensk exportindustri när företag som Electrolux kunde presentera användarvänlig hushållsutrustning baserad på deras forskningsresultat och utvärderingar. Det var alltså ett helt innovationssystem som skrotades när bostadsforskningen medvetet ströps på 1990-talet och forskarna bokstavligen fick lämna institut och universitet.

Den kanske största negativa konsekvensen av detta idag är avsaknaden av aktuell kunskap om olika alternativa boendeformer för ett mångkulturellt samhälle. Då kunskapade man om studentboende, generationsboende, kollektivt boende, äldreboende, vårdboende och boenden tillgängliga för alla. Nu vet vi att marknaden aldrig tog över ansvaret för denna kunskapsutveckling. Den samlade kunskapen gick upp i rök. Det har bidragit till att de bostadssökande har en svag ställning, vilket hämmar drivkrafterna till produktutveckling och konkurrens.

Följden av detta är enahanda, konventionella och dyra bostadsrättslägenheter. Ingen törs pröva någonting nytt så länge samma planlösning kan krängas gång på gång. Kundnöjdhetsindex från en liten homogen kundgrupp är inte detsamma som en oberoende, kritisk forskning som granskar det byggda ur de bostadssökandes perspektiv.

Vi behöver nu veta så mycket mer om en mångfald alternativa boendeformer och boendegemenskaper. Ett aktivt kunskapande om boende – och inte bara om byggproduktion – är en förutsättning för en fungerande bostadsmarknad.

Detta inlägg publiceras samtidigt på Archileaks.

EQ Samhällsbyggnad

Hur ska de höjda anslagen till samhällsbyggnadsforskning användas?

IQ Samhällsbyggnad, med 130 organisationer och företag som medlemmar, har framgångsrikt lobbat för den ökade statliga forskningsfinansieringen. Nu diskuterar man olika förslag till prioritering av forskningsområden. Fyra områden som nämns är industriella processer, bygginformationsmodellering, geografiska informationssystem och geodata samt installationsteknik vid renovering. Alla nyttiga på flera sätt, men också till övervägande del utpräglat tekniska.

För att stimulera till diskussion om alternativa tänkesätt leker jag här med tanken på hur ett fiktivt EQ Samhällsbyggnad resonerar.

EQ Samhällsbyggnad är en ideell organisation som syftar till att öka kvaliteten i samhällsbyggandet genom att sätta användaren i centrum. Organisationen verkar för att säkra en oberoende forskning som kritiskt granskar den byggda miljön ur användarperspektiv och söker åstadkomma ett radikalt kunskapsskifte som grund för uthållig stadsutveckling. Organisationen samlar alla som vill verka för ett etiskt samhällsbyggande som präglas av initiativtagande, omtänksamhet, socialt ansvarstagande, ekologisk balans, ekonomisk långsiktighet samt tekniskt och arkitektoniskt nytänkande.

EQ Samhällsbyggnad prioriterar följande forskningsområden:

1. Omvärldsanalys för att öka kunskapen om nya levnadsmönster, kulturer och värderingar. Humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning som hjälper oss att tolka de stora förändringar som sker i samhället och ger vägledning för omsorgsfull planering och eftertänksamt byggande.

2. Kritisk granskning av den byggda miljön för att klarlägga om det som nyproduceras svarar mot den enskilda människans och samhällets behov av socialt, kulturellt, ekologiskt och ekonomiskt uthållig miljö. Tvärvetenskaplig forskning som medverkar till att ge bättre underlag både för den enskildes val och beslutsfattarnas överväganden och prioriteringar.

3. Kritisk granskning av nya produkter, material och produktionsmetoder för att upptäcka fel som kan vålla den boende fysisk eller ekonomisk skada. Teknisk forskning som står fri från producentstyrning och stöder konsumenten i en situation där producenten i dagsläget går helt fri från haverier som kan kategoriseras som utvecklingsfel (lex enstegstätning).

4. Utveckling av nya metoder för användardrivna designprocesser och meningsfull medborgarmedverkan. Särskilt uppmärksammas barnens perspektiv i planering och byggande. En stad som fungerar för barnen är bra för alla.

5. Utveckling av nya organisationsformer i byggandet så att arkitekturkunskapen kan integreras i alla led och öka funktionaliteten, kvaliteten, värdet och uttryckskraften i den byggda miljön.

6. Uppbyggnad av laboratorier för experimentell utveckling och noggranna tester av ny teknologi och arkitektur som tar vara på platsens mikroklimat och unika förutsättningar. Varje plats har sin egenart och det ska synas i det nybyggda.

Ska den här organisationen bara vara fiktiv förresten?

Den kunnige konsumenten

Mitt i diskussionen om balansen mellan samhällets och marknadens inflytande över stadsutveckling, planering och byggande finns det kanske en fråga som kan förena meningsmotståndarna: behovet av kunniga konsumenter. Välinformerade konsumenter har bättre möjlighet att välja bra produkter än oinformerade. Utan kunniga konsumenter sätts konkurrensen ur spel. Och då sållas inte dåliga lösningar ut från marknaden som de borde i en väl fungerande ekonomi.

Frågan har fått stor aktualitet efter den nyligen avkunnade domen i Göta hovrätt i fallet med de enstegstätade fasaderna. Hovrätten gav producenten rätt, vilket innebär att producenten inte behöver reparera mögelskadorna på de 34 småhusen i Svedala. Domstolen menade att det handlar om ett utvecklingsfel, vilket i svensk lagstiftning ger byggföretagen immunitet mot konsumenterna. Den märkliga situationen har alltså uppstått att den som har minst sakkunskap i frågan, konsumenten, får bekosta hela reparationen. Den täcks inte heller av byggfelsförsäkringen. Domen gäller 34 småhus, men det finns tiotusentals lägenheter i hus med enstegstätade fasader.

Vad vi behöver är därför en oberoende forskning som kritiskt granskar den byggda miljön ur konsumentens perspektiv: om den är ändamålsenlig för användaren och socialt, kulturellt, ekologiskt, tekniskt och ekonomiskt uthållig. Mot bakgrund av domen i Göta hovrätt gäller det uppenbarligen för var och en av oss att hålla koll på nya konstruktioner, material och byggnadssätt.